En idrottsfysioterapeut är en högt utbildad vårdprofessionell som är kvalificerad att arbeta med patienter som har drabbats av allvarliga skador i samband med idrott. Det är inte bara kontaktsporter som leder till svåra skador – även sporter som golf, simning, bowling och olika extremsporter kan orsaka betydande hälsoproblem. En idrottsfysioterapeut specialiserar sig på idrottsmedicin och tekniker som hjälper idrottare att rehabilitera sina skador. Arbetet kan ske på flera olika sätt, beroende på skadans art och patientens behov.
En idrottsfysioterapeut måste noggrant utvärdera olika komponenter av rörelsen hos sina patienter. Idrottsskador kan leda till begränsad rörlighet. Muskelsträckningar, benbrott och andra typer av skador kan tvinga en idrottare till sidlinjen. När terapeuten utformar en rehabiliteringsplan behöver hen bedöma flera faktorer: styrka, rörelseomfång, balans, hållning, flexibilitet, rörelsemekanik, koordination, uthållighet och övergripande mobilitet. Olika övningar och tester används för att genomföra denna utvärdering.
Efter utvärderingen ska idrottsfysioterapeuten ta fram ett behandlingsprogram som passar de skador idrottaren ådragit sig. Olika skador kräver olika kombinationer av terapi. Centrala delar i varje rehabiliteringsplan är kunskap om vad som orsakat problemet, träning för att förbättra funktionen samt patientens aktiva deltagande. Övningar är nyckeln i de flesta fall och utformas för att förbättra rörelseomfång, muskelstyrka, balans, uthållighet och koordination. Utöver träning kan idrottsfysioterapeuten även behandla patienten med massageterapi, sträckbehandling, värmeterapi, vattenterapi och andra specialiserade tekniker.
Vissa idrottare har allvarligare skador än andra, och det är terapeutens uppgift att identifiera varje patients individuella behov. När ett behandlingsprogram har tagits fram träffas idrottaren och terapeuten regelbundet. En basketspelare med en vrickad fotled kan exempelvis besöka sin fysioterapeut tre gånger i veckan för att utföra muskelstyrkande övningar, arbeta med balansträning och få värmeterapi mot de skadade musklerna. Beroende på skadans svårighetsgrad avgör terapeuten hur länge behandlingen pågår och hur intensiva träningspassen blir i takt med att patienten återhämtar sig.
De flesta idrottsfysioterapeuter studerar under lång tid innan de får sin legitimation. Utbildnings- och behörighetskraven varierar beroende på land och region. De flesta legitimerade idrottsterapeuter läser minst två till tre år inom ett intensivt utbildningsprogram som förbereder dem för yrket. Vanligtvis har idrottsfysioterapeuter både en grundläggande högskoleexamen och en masterexamen i fysioterapi. Andra erhåller en specialiserad behörighet att behandla idrottare efter avslutad utbildning vid en yrkeshögskola.
Idrottsterapeuter arbetar med idrottslag inom både offentliga och privata skolor, från grundskolan till collegeidrotten. Andra anställs av professionella idrottslag. Många sjukhus har dessutom en idrottsterapeut bland sin personal, och det är också vanligt att idrottsterapeuter driver egen praktik.
Lönen för en idrottsfysioterapeut kan variera kraftigt. De som arbetar för professionella idrottslag tenderar att tjäna betydligt mer, liksom terapeuter anställda vid stora universitet. Terapeuter som arbetar med motionärer och mindre elitidrottare tjänar ofta mindre. Som referens låg den genomsnittliga lönen för en idrottsfysioterapeut i USA i april 2009 på cirka 70 000 dollar per år.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online