Intravenös terapi, ofta förkortad IV-terapi, är en mycket vanlig behandlingsform i USA och i den utvecklade världen i övrigt. När en IV-kanyl väl har placerats i patienten kan läkemedel och vätskor ledas direkt in i blodbanan, vilket gör att de når hjärtat och andra delar av kroppen betydligt snabbare än vid exempelvis oral medicinering. Detta bidrar ofta till en kortare återhämtningstid.
Användningsområdena för IV-behandling är många, och det gäller även de olika typerna av slangar och system som används tillsammans med dem. Här går vi igenom de tre vanligaste kategorierna.
Primära set, även kallade administreringsset, är normalt minst 60 tum (cirka 150 cm) långa. De används oftast tillsammans med en IV-pump, men kan också fungera fristående för så kallad gravitationsinfusion, där vätskan flödar med hjälp av tyngdkraften. Primärsetet utgör själva huvudlinjen i ett IV-system och är den slang som transporterar huvudvätskan från påsen till patienten.
Förlängningsset är vanligen mellan 3 och 55 tum (cirka 8–140 cm) långa och har mycket breda användningsområden. De placeras nära infästningsstället hos patienten och ger vårdpersonalen större rörelsefrihet och flexibilitet vid hanteringen av infusionen. Förlängningsset finns i flera utföranden: som en hel, sammanhängande slang, förgrenad i två delar (bifurkerad) eller uppdelad i tre delar (trifurkerad). Den bifurkerade och trifurkerade varianten gör det möjligt att ansluta flera vätskor eller läkemedel samtidigt.
Sekundära set, ibland kallade "piggyback"-set, används alltid i kombination med ett primärset. De kopplas till ett så kallat Y-ställe på primärlinjen, vilket gör att ett extra läkemedel kan ges via samma infästning utan att huvudinfusionen behöver avbrytas. Sekundära set mäter oftast mellan 20 och 45 tum (cirka 50–115 cm) och används frekvent för intermittent medicinering, till exempel antibiotika.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online