1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Skillnaden mellan EDTA och EGTA

```html

EDTA och EGTA är två kemiska föreningar som båda används för att binda metalljoner, så kallad kelering. Eftersom många metalljoner är nödvändiga för enzyms funktion kan borttagandet av dem få en konserverande effekt, påverka beteendet hos levande celler och även utnyttjas medicinskt. Även om de två ämnena liknar varandra finns det viktiga skillnader i hur och när de används.

Vad är EDTA?

EDTA är en förkortning av etylendiamintetraättiksyra, en molekyl som binder till metalljoner. Ämnet används inom en rad olika vetenskapliga tekniker och ingår ofta i buffertar för elektrofores. Inom vården används EDTA vid behandling av förgiftning med tungmetaller, och i livsmedelsindustrin fungerar det som konserveringsmedel. Inom cellbiologin är ämnet också känt under handelsnamnet Versene.

En typisk tillämpning är blodprovstagning: EDTA tillsätts i provtagningsrör för att binda kalcium och därigenom förhindra att blodet koagulerar innan analysen utförs.

Vad är EGTA?

EGTA, eller etylenglykoltetraättiksyra, är precis som EDTA ett kelaterande ämne. Skillnaden är att EGTA binder företrädesvis till kalciumjoner (Ca²⁺), medan dess bindningsförmåga till magnesiumjoner (Mg²⁺) är mycket svag. Det gör ämnet särskilt användbart i buffertar där man vill ta bort kalcium utan att störa magnesiumberoende processer, exempelvis i experiment med levande celler.

De viktigaste skillnaderna

Forskare som arbetar med DNA eller RNA använder ofta EDTA, eftersom ämnet skyddar nukleinsyrorna från att brytas ned av enzymer. Det sker genom att EDTA kelaterar de magnesiumjoner som enzymerna behöver för att fungera effektivt – utan magnesium förlorar nukleaser sin aktivitet.

Forskare som studerar nervceller, muskler eller cellsignalering väljer däremot oftare EGTA. Eftersom EGTA nästan uteslutande binder kalcium påverkas inte den magnesiumberoende enzymaktiviteten, samtidigt som man kan undersöka vilken roll kalciumjonerna spelar i den biologiska processen som studeras.

Kort sagt: välj EDTA när du vill inaktivera enzymer och skydda DNA eller RNA, och EGTA när du specifikt vill kontrollera kalciumnivåerna utan att störa andra metallberoende reaktioner.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online