Det finns fem huvudkategorier av radiografisk bildbehandling, från den traditionella röntgen till den moderna magnetresonanstomografin (MRI). Övriga kategorier är datortomografi (CT), ultraljud och nuklearmedicin. Var och en av de fem kategorierna har dessutom underkategorier för specialiserade användningsområden.
Röntgen är den äldsta formen av medicinsk bildbehandling.
Röntgen bygger på användning av joniserande strålning för att skapa bilder av kroppens insida. Det är den äldsta bildbehandlingsmetoden och används fortfarande idag för att diagnostisera sjukdomar och skador. Bland de olika typerna av röntgen finns myelografi, som ger detaljerade bilder av ryggmärgen och det omgivande området, samt fluoroskopi, som visar röntgenbilder av inre organ i rörelse. Både myelografi och fluoroskopi, liksom många andra röntgenformer, används ofta i kombination med nuklearmedicin.
Ultraljud används oftast för att studera fosterutveckling, men även för andra mjukdelsundersökningar.
Enligt en sammanställning av radiologisk medicin på Froedtert & Medical College of Wisconsin använder ultraljud ljudvågor för att skapa bilder av kroppen – helt utan strålning. Metoden används för att visualisera mjuka vävnader, exempelvis muskler, blodkärl och kroppens organ. Ultraljud kan också kombineras med magnetresonanstomografi (MRI). Några av de vanligaste användningsområdena är obstetrik och gynekologi, buksjukdomar, transplanterade organ samt rörelseorganen. Ultraljud används dessutom för akutdiagnostik på akutmottagningar och som stöd vid kirurgiska ingrepp. Det finns två huvudtyper: Dopplerultraljud, som visar blodflödet i kroppen, och endoskopiskt ultraljud, som undersöker övre och nedre mag-tarmkanalen, bukspottskörteln, levern och gallblåsan.
Magnetresonanstomografi tar både två- och tredimensionella bilder av kroppen.
Magnetresonanstomografi (MRI) använder radiofrekvensvågor och magnetfält för att skapa två- och tredimensionella bilder av kroppen. MR-kameran avbildar organ och andra mjuka vävnader och är särskilt effektiv för att upptäcka cancer. De olika varianterna är:
Datortomografi använder pulser av röntgenstrålar för att skapa tvärsnittsbilder av kroppen.
Datortomografi (CT) använder pulser av röntgenstrålar för att skapa tunna snittbilder och kan, precis som MRI, åstadkomma både två- och tredimensionella vyer. CT används för att upptäcka sjukdomar och skador i hela kroppen, exempelvis cancer samt skelett-, mag-tarm- och lungtillstånd. Specialiserade former inkluderar CT-angiografi (CTA), som studerar hjärnans blodkärl, och 64-slice Lightspeed Volume CT (VCT), som kombinerar röntgen med CT-teknik för att snabbt och exakt upptäcka ett brett spektrum av hälsotillstånd. Vidare finns CT-angiografi för undersökning av olika vävnader och organ – framför allt hjärtat och blodkärlen – samt SPECT (Single Photon Emission Computed Tomography) och PET/CT (Positron Emission Tomography/Computed Tomography), vilka båda bygger på nuklearmedicin. En PET-skanning är känsligare än en vanlig CT-skanning när det gäller att upptäcka olika cancerformer.
Ibland ges radioaktiva ämnen till patienten, som sedan spåras med en avbildande apparat.
Inom nuklearmedicinen får patienten ett svagt radioaktivt ämne, såsom barium, genom injektion, inandning eller via munnen. Därefter används en avbildande apparat för att spåra ämnet – även kallat kontrastmedel – genom kroppen. Metoden används ofta i kombination med röntgen och CT-/PET-skanningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online