Det finns två vägar att satsa på en karriär inom vården: som LPN (licensed practical nurse, praktiskt licensierad sjuksköterska) eller RN (registered nurse, legitimerad sjuksköterska). LPN:s och RN:s bär samma uniformer och utför till synes samma arbetsuppgifter, vilket gör det lätt att anta att de har samma tjänstebeskrivning. Deras olika utbildningsvägar leder dock till skilda ansvarsområden och olika typer av vårdinrättningar där de arbetar.
LPN:s tillbringar ett år i skolan med kurser som bedömning, vuxenvård (som täcker områden som diabetes, cancer och hjärtsvikt) samt pediatrik. De genomför även klinisk praktik – rotationer på sjukhus eller vårdboenden – för att få praktisk erfarenhet.
RN:s studerar i två till fyra år. Jämfört med LPN:s bygger de upp en starkare kunskapsbas, eftersom deras läroplan innehåller mer klinisk tid samt extra kurser, exempelvis forskning och samhällsvård.
Båda vägarna kräver att sökanden klarar en licensieringsexamen som administreras av delstatens vårdstyrelse (nursing board) där man söker anställning. LPN-vägen är attraktiv för personer som snabbt behöver komma ut i arbetslivet.
LPN:s arbetar under överinseende av en läkare eller en RN och är mycket uppgiftsorienterade. Beroende på delstatens vårdstyrelse får LPN:s inte utföra vissa aktiviteter – exempelvis den första fysiska bedömningen av en patient. En sådan bedömning görs när en patient kommer till en vårdinrättning för första gången. Sjuksköterskan intervjuar och undersöker patienten för att avgöra vilket stöd hen behöver från vårdteamet. Vissa institutioner förbjuder dessutom LPN:s att hänga upp kemoterapi eller blodprodukter (även om de får ta ner dem) eller att ge intravenösa läkemedel direkt i sprutan.
RN:s arbetar självständigt beroende på situationen. Deras utbildning gör det möjligt för dem att se helheten, identifiera relevant information och ta fram lösningar. Både LPN:s och RN:s vårdar patienter och dokumenterar vården i patientjournalerna, även om en RN:s anteckningar ofta är mer detaljerade tack vare deras större förmåga att sortera fram det viktigaste.
LPN:s arbetar oftast på vårdboenden eller andra inrättningar som erbjuder långtidsvård. De fokuserar på praktiska vårdinsatser som att dela ut läkemedel till boende, lägga in Foley-katetrar (en slang som placeras i urinblåsan hos inkontinenta patienter) och utbilda vårdassistenter i användning av lyftutrustning. Patienterna på dessa inrättningar är ”stabila”, vilket innebär att deras vitala parametrar – och därmed deras allmänna tillstånd – är förutsägbara. Vissa LPN:s arbetar även på hälsocentraler eller sjukhusavdelningar där patienterna är stabila.
RN:s kan å andra sidan arbeta i komplexa miljöer som intensivvården, där specialiserade kunskaper är ett krav. Patienter kan försämras snabbt, och RN:s behöver därför tänka och agera snabbt. De samarbetar med anhöriga och övrig vårdpersonal för att lösa patientproblem som sträcker sig bortom orsaken till den aktuella vårdtiden. De flesta RN:s arbetar på sjukhus eller vårdmottagningar, medan andra kan arbeta inom långtidsvården som chefsjuksköterskor eller verksamhetsledare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online