Människans öga är ett oerhört komplext organ. Det låter oss se, tolka former och färger samt uppskatta föremåls storlek och avstånd. Ljus tränger in i ögat och passerar genom flera olika delar innan det når synnerven, där det till slut omvandlas till en visuell bild.
Pupillen sitter mitt i regnbågshinnan – den färgade skivan i ögat som består av bindväv och glatta muskelfibrer. Enligt ögonläkaren Ted Montgomery är pupillen en rund öppning som kan jämföras med bländaren i en kamera. Dess uppgift är att reglera hur mycket ljus som passerar vidare till näthinnan längst bak i ögat.
När ljus faller in i ett öga men inte i det andra dras ena pupillen ihop och blir mindre, medan den andra förblir oförändrad. Denna reaktion kallas pupillens ljusreflex, eller pupillomotoriska reflex, och utlöses så snart ljuset når ögat.
Enligt Exploratorium omvandlas det ljus som ögat fångar upp till nervimpulser som färdas längs synnerven. En del av dessa impulser leds vidare till de muskler som kontrollerar pupillens storlek. Ju starkare ljuset är, desto fler impulser bildas – och då drar musklerna ihop pupillen. En gren av synnerven från ett öga korsar över till den andra sidan och kopplas till muskulaturen som styr motögats pupill. Det är därför ena ögats pupill kan ändra storlek medan den andra förblir densamma.
Precis som pupillen dras ihop när mycket ljus kommer in fungerar det motsatta när ljuset är svagt. I ett mörkt eller svagt upplyst rum drar sig utvidgningsmuskeln i regnbågshinnan bort från dess centrum, varvid iris vidgas och släpper in mer ljus till näthinnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online