Etiken inom professionell omvårdnad kretsar i första hand kring patientens vård och omsorg. I sitt etiska yrkesutövande bygger sjuksköterskan upp en relation till patienten, vilket kompletterar läkarnas etik och de åtgärder som följer av den – en etik som i stället är inriktad på behandling av patientens sjukdom eller tillstånd. Det framhåller Joyce och Henry Thompson i boken Professional Ethics in Nursing. Eftersom sjuksköterskan arbetar tillsammans med både vårdteamet, under läkarens ledning, och patienten måste omvårdnadsetiken innehålla en dynamisk komponent.
American Nurses Association (ANA) och många andra vårdorganisationer erkänner ”Nightingaleeden” som grundvalen för den moderna professionella omvårdnadsetiken. Lystra E. Gretter tog fram eden 1893 tillsammans med en kommitté vid Farrand Training School for Nurses, till ära för vårdpionjären Florence Nightingale (1820–1910). Eden byggde löst på den ”Hippokratiska eden” som läkare avlägger. Sjuksköterskeskolorna antog eden snabbt, och studenter som påbörjade sin utbildning inom professionell omvårdnad reciterade den vid inträdet.
Eden innehåller fyra löften som rör olika delar av sjuksköterskans liv: att leva ett rent liv och utöva yrket troget, att inte utdela skadliga läkemedel, att vårda och höja yrkets anseende samt att biträda läkaren och helhjärtat ägna sig åt patientens vård. Den traditionella recitationen har genom åren förlorat något av sin tidigare betydelse, men eden lever kvar som en uppskattad och viktig del av vårdens historia.
I dag följer ANA en utökad etikkod, ”Code of Ethics”, som per 2010 består av nio erkända artiklar. Grundläggande för dessa artiklar är patientens värdighet och vård samt främjandet och förbättrandet av hälso- och sjukvården. Enligt ANA har koden tre huvudsakliga syften: att ge en koncis redogörelse för de etiska skyldigheter och plikter som vilar på varje person som går in i sjuksköterskeyrket, att utgöra yrkesgruppens icke förhandlingsbara etiska standard samt att uttrycka omvårdnadens egen förståelse av sitt åtagande gentemot samhället.
I boken Advanced Practice Nursing anger Mariah Snyder och Michaelene Mirr att den professionella omvårdnadspraxisen vilar på fyra hörnstenar inom etiken: autonomi, välgörande (att göra gott), undvikande av skada och rättvisa. Enligt Joanne Hickey, Ruth Oimette och Sandra Venegomi kan dessa principer dessutom omfatta advokatskap, det vill säga att tala för patientens bästa, liksom lojalitet, omsorg, medkänsla och mänsklig värdighet. Tillsammans utgör de praktiska, yrkesmässigt tillämpbara utvidgningar av ANA:s etikkod.
Inom den professionella omvårdnaden kan ett medvetet valt etiskt ramverk, när det tillämpas på rätt sätt, öka effektiviteten hos sjuksköterskan och annan vårdpersonal. Ramverket fungerar då som ett slags stödstruktur vid datainsamling som främjar reflektivt tänkande, enligt Snyder och Mirr. Etiska ramverk hjälper sjuksköterskan i beslutsfattandet och underlättar identifieringen av flera, ofta motstridiga frågor som kan uppstå i vårdsituationer.
Ett tydligt definierat etiskt ramverk kan stödja sjuksköterskan i relationen till patienten. Sjuksköterskor behöver upprätthålla en vårdfilosofi som omfattar såväl etiska och moraliska principer som omsorgsfulla beteenden, enligt Hickey, Oimette och Venegomi. Genom etiska ramverk kan sjuksköterskan förena juridiska och etiska krav med genuin omsorg och medkänsla för patienten – vilket i slutändan stärker kvaliteten i hela vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online