Förr hade varje sjukförsäkringsbolag sina egna standarder för patientskydd och faktureringskoder. När lagen Health Insurance Portability and Accountability Act (HIPAA) antogs 1996 inleddes dock en process för att göra dessa riktlinjer enhetliga för alla aktörer inom sjukvården. Här går vi igenom vad lagen innebär, dess historia och vem som omfattas av den.
HIPAA stiftades 1996 för att skapa en enhetlig uppsättning standarder för vårdgivare gällande skyddet av patientinformation. Lagen skyddar även sjukförsäkringsskyddet för arbetstagare och deras familjer när de byter eller förlorar sitt jobb.
HIPAA krävde dessutom att standarder skulle tas fram för elektroniska vårtransaktioner mellan vårdgivare, sjukförsäkringsplaner och arbetsgivare. Syftet är att minska den tid som läggas ner på att efterforska koder för varje enskild försäkringsplan, samt att förbättra effektiviteten i landets sjukvårdssystem genom att främja en utbredd användning av elektroniskt datautbyten (EDI).
HIPAA uppdrog åt kongressen att införa lagstiftning om skyddet av patientinformation inom tre år. Eftersom detta inte skedde fick departementet Health and Human Services (HHS) i uppdrag att utveckla integritetslagarna istället. Den så kallade Privacy Rule trädde i kraft 2003.
Standardiseringen av kodsystem som tagits fram av det amerikanska hälso- och sjukvårdsdepartementet beräknas generera årliga besparingar på 29,9 miljarder dollar under en tioårsperiod.
Alla sjukförsäkringsplaner och så kallade health care clearinghouses, exempelvis fakturerings- och clearingtjänster, omfattas av HIPAA. HHS förlängde de ursprungliga tidsfristerna och krävde att samtliga vårdgivare skulle följa lagens bestämmelser senast den 14 april 2004.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online