Medicinsk terminologi utgör i praktiken sjukvårdens eget språk. De flesta medicinska termer är uppbyggda av grekiska och latinska orddelar, och många av de begrepp som användes redan under Aristoteles och Hippokrates tid lever kvar än i dag. Precis som vid inlärning av ett främmande språk kräver medicinsk terminologi studier, repetition och memoreringsarbete för att kunna behärskas fullt ut.
Uppgiften är dock inte lika överväldigande som den kan verka. Många medicinska termer kan nämligen delas upp i mindre orddelar – som prefix och suffix – vilket gör dem betydligt lättare att lära sig och förstå.
Även om vissa medicinska termer måste memoreras i sin helhet tillsammans med sin definition, består majoriteten av alla termer av mindre byggstenar. Orddelarna omfattar ordstammen (ordets bas), prefix (bokstavskombinationer framför ordet) och suffix (bokstavskombinationer i slutet av ordet). Varje orddel representerar en specifik betydelse, och när de sätts ihop bildar de tillsammans en medicinsk term.
Ett klassiskt exempel är termen subhepatisk, som delas upp i orddelarna sub-/hepat/-isk. Prefixet sub- betyder "under", ordstammen hepat- betyder "lever" och suffixet -isk betyder "som avser" eller "relaterad till". Subhepatisk betyder alltså "belägen under levern" – något som framgår tydligt så snart termen bryts ner i sina beståndsdelar.
Prefix placeras i början av en medicinsk term och ändrar eller preciserar betydelsen av ordstammen. Dock saknar många medicinska termer prefix helt. Man bör därför inte automatiskt anta att det som står först i en term alltid är ett prefix – termer utan prefix börjar direkt med själva ordstammen.
Bland de vanligaste prefixen inom medicinsk terminologi finns intra-, som betyder "inom", och sub-, som betyder "under". Termen intravenös delas till exempel upp i tre olika orddelar: intra/ven/ös. Här betyder prefixet intra- "inom", ordstammen ven- "blodåder" (ven) och suffixet -ös "relaterad till". Intravenös betyder alltså "inom venen", det vill säga något som förs in direkt i en blodåder.
Suffix placeras i slutet av en medicinsk term och modifierar, precis som prefixen, ordets betydelse. Till skillnad från prefix ingår ett suffix i de flesta medicinska termer.
Bland de vanligaste suffixen finns -it, som betyder "inflammation", -isk, som betyder "relaterad till", samt -pati, som betyder "sjukdom". Ibland finns flera suffix med samma betydelse – både -isk och -ös betyder exempelvis "relaterad till". Vilket suffix som ska användas i olika sammanhang lär man sig genom en kombination av memorering och förståelse för hur orddelarna fungerar tillsammans.
Den medicinska terminologin omfattar även en orddel som kallas fogevokal, eller sammanfogande vokal. Fogevokaler – oftast bokstaven "o" – underlättar uttalet mellan ordstammen och prefixet eller suffixet. I termen osteopati är oste- ordstammen (ben), o är fogevokalen och -pati är suffixet. Resultatet blir en term som både är korrekt uppbyggd och lätt att uttala.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online