Ambulans- och akutpersonal rycker ut till larm som kan variera kraftigt i allvarlighetsgrad och ofta utgör betydande faror för räddningspersonerna själva. Genom att följa grundläggande säkerhetsrutiner minimeras riskerna och säkerheten för ambulanssjukvårdens medarbetare tryggas.
För att upprätthålla platssäkerhet måste ambulanspersonalen alltid bedöma eventuella faror innan de går in på platsen och vara uppmärksamma på omgivningen. Vanliga faror innefattar farliga ämnen, trafikolyckor, våldshandlingar, förekomst av vapen samt att den skadade är påverkad av alkohol eller droger.
Utbildning, vaccination och personlig skyddsutrustning används för att isolera kroppsvätskor. Smittämnen överförs via kroppsvätskor som blod, urin och avföring, men kan även spridas genom luften vid andning, hostning och nysning.
Personlig skyddsutrustning skyddar räddningspersonalen mot smittämnen. Ansiktsskydd, handskar, munskydd, skyddskittel och skoöverdrag kan användas beroende på situationen. I kombination med noggrann och frekvent handtvätt eller användning av alkoholbaserade handdesinfektionsmedel kan räddningspersonalen effektivt skydda både sig själva och sina patienter.
Räddningspersonal måste vara i god fysisk och psykisk hälsa för att kunna utföra sina dagliga arbetsuppgifter, vilka inkluderar att bära tung utrustning och förflytta patienter. Även effektiv kommunikation med patienter, kollegor och andra inblandade på olycksplatsen är avgörande för säkerheten.
Tre huvudsakliga typer av stress kan påverka en räddare och dennes arbetsförmåga:
En debriefing efter en kritisk händelse – ett strukturerat möte mellan vårdgivare och klinisk personal – hålls normalt 24 till 72 timmar efter en incident där ambulanspersonalen hanterat masskador eller ett övermäktigt antal skadade. Processen ger räddningspersonalen möjlighet att tala öppet om sina upplevelser och är ett viktigt verktyg för stresshantering och återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online