Riskfaktorer för mänsklig kloning – vad du bör veta

Kloning är en process där en genetisk identisk kopia av en cell, organism eller vävnad skapas. Det finns flera skäl till kloning, bland annat medicinska ändamål, bevarande av utrotningshotade arter, återskapande av ett avlidet sällskapsdjur samt mänsklig kloning. Riskerna som är förknippade med mänsklig kloning får dock många att fundera över huruvida tekniken verkligen är redo att bli en vardaglig praktik.

Låg framgångsfrekvens

Enligt University of Utah har kloning en extremt hög misslyckandefrekvens – endast 0,1 till 3,0 procent av alla försök lyckas. Det finns två huvudsakliga orsaker bakom denna höga misslyckandefrekvens: dels en inkompatibilitet mellan äggcellen och den överförda cellkärnan, dels att äggcellen och den nyutvecklade kärnan inte alltid kan utvecklas eller dela sig korrekt.

När det gäller djurkloning specifikt kan implanteringen av embryot misslyckas, eller så kan graviditeten avbrytas i förtid. Med en så låg framgångsfrekvens gör de enorma kostnader och den tid som krävs, tillsammans med övriga riskfaktorer, kloning till ett mycket dyrt och osäkert experiment.

Utvecklingsproblem

Stort avkommesyndrom (Large Offspring Syndrome, LOS) är ett tillstånd där organen blir onormalt stora, vilket kan leda till allvarliga komplikationer som andningssvårigheter och problem med blodcirkulationen. Dessa besvär utgör en betydande fara för djurets hälsa.

I kombination med den låga framgångsfrekvensen tenderar de klonade djur som faktiskt överlever att vara större än normalt, och en del av dem utvecklar LOS. Även den överlevande avkomma som inte drabbas av syndromet lider ofta av nedsatt immunförsvar eller av missbildningar i njurar och hjärna.

Nedsatt hälsa

Enligt Human Genome Project uppvisar klonade djur högre frekvens av infektioner samt nedsatt immunfunktion, tumörtillväxt och andra sjukdomstillstånd. Livslängden går för närvarande inte att fastställa, eftersom ingen klonad avkomma levt tillräckligt länge för att kunna följas vetenskapligt.

Studier från Japan har visat att klonade möss ofta har mycket svag hälsa och som en följd av detta dör i förtid. Det är dessutom svårt att bedöma hur länge en klonad avkomma kommer att överleva – även om individen framstår som frisk i ung ålder är detta inget tillförlitligt tecken på långsiktig överlevnad. Sammantaget tyder dessa fynd på att kloningstekniken fortfarande medför betydande medicinska risker, vilket gör mänsklig kloning till ett ytterst kontroversiellt och omoget område.