Papperselektrofores blev allmänt använd under 1950-talet och är en vetenskaplig metod för att separera ett ämne i syfte att bestämma dess sammansättning. Metoden har fått vida tillämpningar, och de nyare elektroforestekniker som utvecklats ur den har kommit både forskningen och andra branscher till godo.
Som Clive Dennison beskriver i sin bok "A Guide to Protein Isolation" mättas en remsa av filterpapper med en flytande buffertlösning som främjar elektrisk ledningsförmåga. Varje ände av pappersremsan placeras i en behållare med mer buffertlösning. Ett prov av det ämne som ska analyseras placeras mitt på pappersremsan. Därefter leds elektricitet med relativt hög spänning genom remsan. Molekylerna i provet separerar då i band beroende på deras elektriska laddning. Forskarna kan sedan bestämma den ursprungliga provets sammansättning och proportioner.
Den främsta användningen av papperselektrofores är analys. Forskare har använt tekniken i många vetenskapliga experiment som ett sätt att bekräfta eller motbevisa hypoteser, eller för att fastställa effekten av läkemedelsbehandlingar. Enligt Encyclopedia of Public Health använder forskare ett specifikt papperselektroforestest, kallat Western blot, för att påvisa hiv (humant immunbristvirus) i blodprover. Andra blot-tester hjälper dessutom till att identifiera typ och mängd av DNA och RNA i provmaterial, vilket har stor betydelse för kriminaltekniska undersökningar. Papperselektrofores kan även användas för att testa kvaliteten på kommunala dricksvattenförsörjningar, toxiciteten i avloppsvatten samt andra miljökomponenter.
Drogtestbranschen har använt papperselektrofores för att påvisa narkotika eller andra droger hos jobbsökande och misstänkta brottslingar. Idrottsorganisationer som Internationella olympiska kommittén har dessutom använt tekniken för att testa idrottare som misstänks ha intagit otillåtna prestationshöjande preparat.
Bläck, exempelvis det som används för att trycka sedlar och checkar, består av varierande kemiska sammansättningar. Utredare och kriminaltekniker har använt papperselektrofores för att analysera bläck sedan 1950-talet. Resultaten av dessa tester hjälper till att avgöra äktheten hos misstänkta förfalskningar, förfalskade dokument och annat bedrägligt material.
Företaget E Ink använde elektroforisk teknik när man utvecklade den banbrytande displaytekniken för elektroniskt papper (EPD). Företaget uppfann en elektronisk bläcktyp som består av miljontals små mikrokapslar – cirka 100 000 per kvadrattum papper – innehållande en genomskinlig vätska där positivt laddade partiklar av en färg och negativt laddade partiklar av en kontrasterande färg finns. När ett elektriskt fält appliceras på ett papper eller en film tryckt med bläcket stiger alla partiklar av en laddning till ytan, beroende på elektricitetens polaritet. Om exempelvis alla positivt laddade partiklar stiger till ytan och de är svarta, visas trycket som svart. Vänder man på det elektriska fältet stiger istället partiklarna med motsatt polaritet och färg.
Denna teknik används idag i klockor, mobiltelefoner och annan bärbar elektronik, liksom för skyltar och informationsskärmar. Den låga spänning som krävs gör dessa produkter extremt billiga att driva.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online