Under det senaste århundradet har omvårdnaden utvecklats till ett av de mest mångsidiga områdena inom hälso- och sjukvården. Rörelsen mot teoribaserad vårdpraktik har lyft fram omvårdnaden som en akademisk disciplin och ett självständigt yrke. Genom att studera omvårdnadsteorier kan vårdstudenter förstå fältet ur flera olika perspektiv och utveckla sin egen syn på vad det innebär att vara sjuksköterska – och hur deras handlingar, kunskap och engagemang samverkar med kärnan i omvårdnaden: patientvården.
Alla omvårdnadsteorier har flera väsentliga beståndsdelar. De måste innehålla en metod för att bedöma patientens individuella behov samt en metod för att mäta och implementera lämplig patientvård. Dessa teorier används för att beskriva, sprida, utveckla och tillämpa både tidigare och nutida kunskap inom omvårdnaden. Under de senaste decennierna har yrkeskåren identifierat fyra nivåer av omvårdnadsteori: praktikteori, teori på mellannivå, stor teori (grand theory) och metateori.
Praktikteori beskriver riktlinjerna för omvårdnadspraktiken. Mål och åtgärder sätts för att uppnå specifika resultat. Utvecklingen av praktikteorin sker i fyra steg: faktorisolering, faktorrelation, situationsrelation och situationsproducerande kontroll.
Teori på mellannivå har en starkare koppling till forskning och praktik. Den ger vårdstudenten "det bästa av två världar" – abstrakt nog att vara vetenskapligt intressant och samtidigt lätt att tillämpa i den dagliga omvårdnaden.
Stor teori (grand theory) fokuserar på det globala perspektivet och de begrepp som utgör ramen för en bred syn på omvårdnadspraktiken.
Metateori är den högsta teoretiska nivån, som är abstrakt och svår att testa empiriskt. Den ger mening och struktur åt de händelser och situationer som sjuksköterskor världen över observerar.
Fler än 25 omvårdnadsteoretiker har gjort betydande bidrag till området. Här är några av de mest inflytelserika:
Betty Neuman utvecklade Neumans systemmodell 1970 vid University of California, Los Angeles. Modellen skapades ursprungligen som ett pedagogiskt verktyg för introducerande omvårdnadskurser. Målet är att ge en helhetssyn på människans psykologiska, fysiologiska, utvecklingsrelaterade och sociokulturella aspekter.
Jean Watson utvecklade teorin om mänsklig omvårdnad (Theory of Human Caring) mellan 1975 och 1979. Teorin ger mening och fokus åt omvårdnaden som en framväxande disciplin och ett självständigt vårdyrke med egna unika värderingar, kunskaper och arbetsmetoder.
Dorothea Orems teori om egenvårdsbrist (Self-Care Deficit Nursing Theory) bygger på hennes övertygelse om att individer har förmåga att vårda sig själva och sina anhöriga. Teorin förklarar att sjuksköterskan måste tillhandahålla den vård patienten behöver när denne inte klarar av att vårda sig själv.
Ida Jean Orlando (Pelletier) utvecklade sin teori i slutet av 1950-talet utifrån dokumenterade observationer av möten mellan sjuksköterskor och patienter. Hon formulerade den deliberativa omvårdnadsprocessen, som hjälper sjuksköterskor att förstå arten av en patients lidande genom att använda sin perception, sina tankar om perceptionen och den verkliga innebörden av patientens beteende.
Man kan inte tala om omvårdnadsteoretiker utan att nämna Florence Nightingale. Hon betraktas som den första omvårdnadsteoretikern. Hennes anteckningar från 1860 blev den verkliga grunden för omvårdnadsforskning och praktik. Skriften, med titeln "Notes on Nursing: What it is, What it is not", redogjorde för flera av hennes teorier som lade grunden för omvårdnadspraktiken då – och som fortfarande används idag. Florence Nightingales syn på omvårdnad har påverkat yrket i över 150 år. Hon var den första som såg sjuksköterskan som mer än en enkel assistent som utförde läkarens order – istället som en vårdgivare som aktivt kan påverka miljön för att gynna patientens övergripande välbefinnande.
Mycket inom omvårdnaden har förändrats sedan Florence Nightingales tid. Men kvar står behovet av en genuin förståelse för helhetsorienterad patientvård – från första mötet genom diagnos, behandling och tillfrisknande, eller i de fall då livet inte går att rädda. Den goda nyheten för dagens omvårdnadsyrke är att omvårdnaden, trots allt fokus på teknik och framsteg inom medicinsk forskning, inte har tappat sikten på det som betyder mest: helhetsorienterad patientvård och äkta medkänsla.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online