Biomedicinsk etik är ett samlingsbegrepp som beskriver de värderingsbaserade beslut som rör alla aspekter av hälsa och medicin. Ämnesområdet omfattar sjukvård, medicinsk forskning samt den avancerade teknikens påverkan på människan. Även om det finns dussintals kontroversiella ämnen inom biomedicinsk etik är det frågorna som berör liv och död som oftast hamnar i fokus.
En sjukhusetiker lägger mycket tid på frågor kring livets slut. Frågor om huruvida viss vård bör ges till terminalt sjuka patienter behandlas rutinmässigt på sjukhus över hela landet.
Två stora etiska frågor är kopplade till hög ålder: tillgången till vård samt statusen hos en person med svår demens. Kan en mycket gammal person nekas vård som bedöms verkningslös för att upprätthålla ett "meningsfullt" liv? Kan en person som saknar en sammanhållen personlighet och ett medvetet jagforstånd fortfarande betraktas som en person? Dessa frågor får långtgående konsekvenser, inte minst för personer i bestående vegetativt tillstånd och för de ofödda.
Även om ingen människa ännu har klonats har ämnet fångat allmänhetens fantasi genom filmer och offentlig debatt efter en rad uppmärksammade djurklonningar.
Kärnfrågan kring kloning är till viss del religiös – om människan skapades i Guds avbild, har vi dödliga rätt att ingripa? Gilbert Meilaender, teologisk etiker vid Valparaiso University, framträdde inför National Bioethics Advisory Commission år 1997. Han sade att "att bevara sambandet mellan fortplantning och den sexuella relationen mellan man och kvinna är gott både för relationen själv och för barnen".
På andra sidan debatten hävdar forskare att den kunskap som kloningsprocessen ger upphov till kan främja medicinska framsteg i stort. De understryker också att klonteknik har användningsområden utöver att enbart replicera individer. En person skulle exempelvis kunna låta klona ett ersättningsorgan utan risk att organet stöts bort vid transplantation.
I många år har förlossningsläkare screenat foster för tillstånd som Downs syndrom. Framstegen inom gentekniken gör det dock numera möjligt för föräldrar att välja vilket embryo – med de mest önskade egenskaperna – som ska implanteras för graviditet.
Frågan om "designerbarn" väcker flera väsentliga dilemman. Ska föräldrar tillåtas välja vilka egenskaper de föredrar, inklusive barnets kön? Ska "oönskade" egenskaper, såsom vissa ärftliga tillstånd, få avlas bort ur det mänskliga genomet? National Deaf Children's Society presenterade ett ställningstagande med orden: "NDCS stöder inte genetisk screening av hela populationer för genetiska tillstånd, med den därav följande risken att röra sig mot ett samhälle där olikheter inte längre accepteras eller tolereras." Samtidigt lockas allt fler föräldrar av screeningtjänster. Denna spänning kommer sannolikt att växa i takt med att forskarna kan förfina vilka egenskaper som går att välja redan före födseln.
År 2001 fattade president George W. Bush beslutet att förbjuda användningen av federala medel för att skapa nya embryonala stamcellslinjer. Beslutet utlöste en intensiv debatt som ställde forskare mot religiösa ledare och tände ett brett folkligt samtal om bioetiska frågor.
De flesta motståndare till stamcellsforskning är i själva verket inte kritiska till forskningen i sig, utan till den förstörelse av mänskliga embryon som den kräver. En del av motståndet har sina rötter i abortkritiska värderingar. Andra filosofer menar att att förstöra embryon är en handling som minskar värdet av embryots existens, eftersom den enbart sker till nytta för någon annan. En potentiell människa skulle därmed reduceras till ett blott instrument för en annan människas bästa.
Vad händer när en influensapandemi slår till, eller när en massiv katastrof pressar sjukhusens resurser långt bortom brytpunkten? Vem får leva, vem dör – och vem bestämmer? Efter attentaten den 11 september 2001, då New Yorks sjukhus översvämmades av skadade, tvingades läkare och sjukhuschefer fatta svåra beslut. Etiikka kommittéer vid sjukhus runt om i landet arbetar för att finna lösningar på frågan om ransonering i kristid.
Janet Stemwedel, docent i filosofi vid San Jose State University, skrev: "På papperet, när systemet är utformat och du har lika stor chans som någon annan att få vaccinet ... är det svårt att erbjuda ett mer rättvist alternativ än ransonering. Men i praktiken, när lotteriet om resurserna avgörs – kommer förlorarna fortfarande att acceptera resultatet?"
Stemwedels poäng ligger i hjärtat av detta dilemma: oavsett hur rättvis en ransoneringsmodell ter sig på papperet kommer den lidande folksamlingen vid sjukhusdörren inte acceptera något mindre än full vård. Sättet på vilket sjukhusen väljer att hantera ransoneringsfrågan kommer därför direkt att påverka folkhälsan och samhällets säkerhet när en pandemi eller en masskadatilldragelse inträffar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online