Polyetylenglykol (PEG) är en polymer som förekommer i många hushållsprodukter, exempelvis tandkräm. Tack vare sin låga toxicitet och sina låga risknivåer är ämnet godkänt för användning i olika smörjmedel och laxermedel. Enligt sitt säkerhetsdatablad är polyetylenglykol "stabil under normala förhållanden".
Polyetylenglykol är en vanlig ytaktiva substans och återfinns i ett stort antal hushållsprodukter. Eftersom den är giftfri tillåter den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA användning av PEG i både tandkräm och laxermedel. Ett välkänt exempel från läkemedelsindustrin är laxermedlet Miralax. Denna syntetiska polymer finns i många olika molekylvikter och former och används även inom kosmetika.
Den höga viskositeten – som endast kännetecknar PEG med låg molekylvikt – är en av orsakerna till att polyetylenglykol kan användas i så många olika produkter.
Polyetylenglykol är en kondensationspolymer, även kallad stegtillväxtpolymer. Den bildas genom att två monomerer (etenoxid) reagerar med varandra och kondenserar till en dimer, det vill säga två identiska monomerer som fogas samman.
Kondensationspolymerer är mer stabila än additionspolymerer. De är mindre benägna att bilda förgreningar på monomer-enheterna, och förgreningar tenderar annars att göra en polymer svag och tätdensitet. Det är därför polyetylenglykol, som en stark kondensationspolymer, har så många användningsområden. Eftersom PEG är en kondensationspolymer har den en hög densitet på 1,1–1,2 g/cm³, vilket är högre än vattnets densitet (1,0 g/cm³).
Polyetylenglykol är amfifil, vilket innebär att den är löslig i både vattenbaserade och organiska lösningsmedel. Detta är ovanligt inom kemin och utökar de möjliga användningsområdena för PEG, eftersom ämnet kan fungera i nästan alla miljöer. Syntetiska polymerer är dessutom praktiska eftersom de saknar kokpunkt – de bryts ner innan de kokar. Det gör att polyetylenglykol kan bibehålla sina egenskaper även i människokroppen.
Polyetylenglykol har ett relativt lågt antal upprepande monomerenheter (n ≈ 9) och därmed en jämförelsevis låg molekylvikt jämfört med många andra polymerer (polystyren ligger exempelvis på cirka n ≈ 100).
Inom PEG-familjen finns dock även polymerer med betydligt fler upprepande enheter. Molekvikten kan variera från 190 g till 7 000 g. Polymerer med lägre vikt är normalt klara och flytande, vilket är den form som används i glidmedel och laxermedel. Polyetylenglykol med högre molekylvikt är däremot mer vaxartad och vit till färgen. Varje molekylvikt har en något annorlunda konsistens, vilket ger polymeren enormt många tillämpningar inom läkemedelsindustrin.
Även om polyetylenglykol är stabil vid korrekt användning och under "normala förhållanden" kan gaserna kolmonoxid och koldioxid bildas när materialet värms upp mot sin nedbrytningstemperatur.
PEG har en brandfarlighetsklass på 1, vilket innebär att den är brännbar vid upphettning. Detta är den näst lägsta klassningen. Som jämförelse har sackaros (vanligt strösocker) brandfarlighetsklass 2.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online