En gruppmedicinsk praktik är en sammanslutning av läkare och annan vårdpersonal som arbetar tillsammans under taket av en och samma organisation. En sådan praktik kan bestå av en enda medicinsk specialitet eller omfatta flera olika discipliner, exempelvis allmänmedicin, kirurgi och pediatrik under samma tak.
Den första medicinska gruppen bildades redan år 1870 av gruvbolaget Homestake Mining Company i South Dakota, med syfte att gynna bolagets anställda. Det var dock bröderna Charles och Will Mayo som fick äran att ha grundat den första organiserade gruppmedicinska praktiken i USA i början av 1900-talet – en verksamhet som senare kom att bli det världskända Mayo Clinic, enligt Baylor University.
Under den senare hälften av 1900-talet, och alltjämt under 2000-talet, har allt fler läkare valt att ansluta sig till gruppmedicinska praktiker. Orsaken är framför allt den kraftiga ökning av juridiska dokument och regelverk som krävs för att driva en egen praktik.
Bland de policyer som uppmuntrat läkare att lämna solopraktiken finns bland annat arbetsmiljömyndigheten OSHA:s riktlinjer samt den ökning av juridiska kontrakt som krävs för uppdrag hos så kallade hälsostyrningsorganisationer (HMO).
Gruppmedicinska praktiker delas ofta in i två huvudkategorier:
De höga ekonomiska kostnaderna för den utbildning och specialistträning som krävs för att bli legitimerad läkare har också bidragit till att fler läkare väljer gruppmedicinska praktiker framför att etablera en egen solopraktik.
Gruppmedicinska praktiker erbjuder vanligtvis sina läkare attraktiva förmåner, bland annat:
Därutöver ger grupppraktiken möjlighet till delade administrativa kostnader, bättre balans mellan arbete och fritid samt kollegialt stöd – fördelar som gör modellen alltmer populär världen över, inte minst i Sverige där motsvarande modeller återfinns i form av vårdcentraler och privata vårdgivarkedjor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online