Yrket som läkarassistent (physician assistant) uppstod i mitten av 1960-talet som ett svar på den akuta läkarbristen i USA. Efter andra världskriget växte landets befolkning kraftigt under den så kallade babyboomen, vilket skapade ett stort behov av läkare inom primärvården. Läkarassistenter fyllde detta tomrum och blev snabbt accepterade inom medicinen. Redan på 1970-talet hade de grundat en egen professionell förening och en certifierande examen hade införts.
En läkarassistent utför medicinska tjänster som kroppsundersökningar, diagnostiska tester och behandling av mindre skador eller sjukdomar. En legitimerad läkare övervakar alltid arbetet, men i områden där läkare endast finns tillgängliga deltid kan läkarassistenten fungera som den främsta vårdgivaren. Detta är särskilt vanligt i glesbygdsområden och socioekonomiskt utsatta regioner, som drabbas hårdare av läkarbrist.
Arbetsuppgifterna varierar beroende på delstatens lagstiftning, den övervakande läkarens önskemål och det medicinska specialområde där läkarassistenten verkar. Läkarassistenter finns inom invärtesmedicin, pediatrik och allmänmedicin, men kan också arbeta inom kirurgi, akutsjukvård, geriatrik eller ortopedi.
Redan 1961 argumenterade Charles Hudson i en artikel i Journal of the American Medical Association (JAMA) för att vården behövde en vårdgivare på mellannivå för att kompensera för bristen på läkare inom primärvården. Medicinens utveckling hade mångfaldigat antalet specialiteter, och alltfler läkare valde specialistutbildning framför familjemedicin eller invärtesmedicin. Dessutom drabbades vissa regioner – landsbygden och storstadens innerområden – hårdare av brist än andra. En vårdgivare på mellannivå, som Hudson kallade en "externe", kunde bidra till att lösa dessa problem. Hudson ansåg att marinens sjukvårdspersonal skulle vara särskilt lämplig för rollen, eftersom den redan hade relevant utbildning och praktisk erfarenhet.
Eugene Stead, chef för medicinska institutionen vid Duke University, startade det första utbildningsprogrammet för läkarassistenter år 1965. Han rekryterade militär sjukvårdspersonal, precis som Hudson hade föreslagit. Den första klassen bestod av fyra deltagare som utbildades under två år. När tidskriften Reader's Digest publicerade en notis om programmet översvämmades Duke University av förfrågningar från tidigare militär sjukvårdspersonal.
År 1967 startade University of Alabama at Birmingham (UAB) ett utbildningsprogram för kirurgassistenter. Året därpå grundades American Association of Physician's Assistants (AAPA) i North Carolina. I början av 1970-talet hade National Board of Medical Examiners utvecklat ett certifieringsprov för läkarassistenter, vilket ytterligare stärkte yrkets professionella ställning.
År 2009 fanns det fler än 50 ackrediterade utbildningsprogram för läkarassistenter i USA. Medan majoriteten av läkarassistenterna på 1960- och 1970-talen var män, visar Natalie Holt i en artikel från 1998 i Bulletin of the History of Medicine att 44 procent av dagens läkarassistenter är kvinnor. Kraven för att bli läkarassistent omfattar idag minst två års högskolestudier samt praktisk erfarenhet inom vården – exempelvis som ambulanssjukvårdare (EMT) eller sjuksköterska. Utbildningsprogrammen tar normalt lite mer än två år att genomföra.
Enligt Bureau of Labor Statistics (BLS) låg den genomsnittliga årslönen för en läkarassistent på 81 610 dollar, med ett spann från 51 000 till 110 000 dollar. BLS rankar dessutom yrket bland de 30 snabbast växande karriärerna i USA, vilket gör det till ett attraktivt alternativ för dem som söker en framtid inom vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online