Radiografi – användningen av röntgenstrålar för att avbilda föremål som är osynliga eller svåra att se med blotta ögat – tog sin början år 1895, när den första röntgenapparaten byggdes av den tyske fysikern Wilhelm Röntgen. Tekniken togs nästan omedelbart i bruk inom medicinen och utvecklades snart till en egen medicinsk specialitet som kallas radiologi. Utöver sjukvården har radiografin också fått stor betydelse inom industrin, bland annat för att upptäcka fel och granska svetsar i rörledningar. Från 1960-talet började röntgen även användas på flygplatser för att upptäcka sprängämnen.
Röntgenstrålarna upptäcktes år 1895 av Wilhelm Conrad Röntgen, professor vid Würzburgs universitet i Tyskland. Han experimenterade med katodstrålerör när han lade märke till ett slags ljus som sändes ut – en strålning som kunde tränga igenom de flesta, men inte alla, fasta material.
Upptäckten väckte enormt intresse både inom forskarsamhället och i pressen. Andra vetenskapsmän lade ifrån sig sina pågående projekt för att istället ägna sig åt att följa upp fenomenet.
”Inom en månad efter att upptäckten offentliggjorts hade flera medicinska röntgenbilder tagits i Europa och USA, vilka användes av kirurger som vägledning i sitt arbete”, skriver Center for Nondestructive Testing. ”I juni 1896, bara sex månader efter att Röntgen annonserat sin upptäckt, använde fältläkare röntgenstrålar för att lokalisera kulor hos sårade soldater.”
Radiografin – som inom medicinska sammanhang kallas radiologi – är idag oumbärlig inom modern medicin och tandvård, där den bland annat används för att upptäcka karies i tänderna.
Flera olika metoder användes i början för att alstra röntgenstrålar. Den amerikanske ingenjören William Coolidge konstruerade 1913 den typ av röntgenrör som fortfarande används idag. Principen bygger på att katodstrålarna alstras av en wolframtråd, vars ström kan varieras för att justera intensiteten i röntgenstrålen.
Coolidges termioniska rör möjliggjorde röntgenstrålar med mycket högre genomträngningsförmåga, som arbetade med effektnivåer upp till 100 kilovolt. År 1922 producerades ett röntgenrör på 200 kilovolt, och 1931 utvecklade General Electric generatorer som kunde alstra 1 000 kilovolt.
Vid tillräckligt höga effektnivåer kan röntgenstrålar tränga igenom vissa typer av metall. Industriell radiografi är mycket värdefull för att inspektera svetsar på platser som annars är svåra att nå, exempelvis inne i rörledningar. Tekniken används också för att genomsöka betong (för att hitta armeringsjärn eller ledningar) samt för att undersöka rörväggar.
På 1960-talet introducerades röntgenutrustning för säkerhetskontroll på flygplatser, tillsammans med metalldetektorer, för att upptäcka bomber i bagage.
Sedan dess har dessa maskiner blivit en standardföreteelse, inte bara på flygplatser utan även i många statliga byggnader världen över.
Exponering för röntgenstrålar lämnar små resterande mängder strålning i kroppen. Dessa ansamlas kumulativt under livet och kan orsaka cancer vid tillräckligt höga nivåer.
Eftersom det tar lång tid innan skadan blir synlig misstänktes röntgenstrålarna inte som orsak på länge. Det första dokumenterade dödsfallet till följd av röntgenstrålning var Clarence Dally, en av Thomas Edisons assistenter.
Under första halvan av 1900-talet bedrevs intensiv forskning kring strålningens effekter, och skyddsåtgärder (som blyskärmar) utvecklades för att minska exponeringen.
Innan man helt förstod strålningens faror användes röntgen även för att passa skor. Dessa maskiner – så kallade skopassningsfluoroskop – var populära från 1920-talet fram till 1940-talet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online