Bårar har använts i akuta situationer ända sedan historiska uppteckningar började föras. Även om de utvecklats betydligt genom åren har deras syfte förblivit detsamma: att enkelt och säkert förflytta en skadad person från en plats till en annan. Utan bårar skulle det vara betydligt svårare att flytta en patient från en ambulans till ett sjukhus, eller från en vårdavdelning till en operationssal. För att förhindra ytterligare skador under snabba förflyttningar tillämpar vårdpersonal världen över särskilda säkerhetsrutiner.
Användningen av bårar i nödsituationer går tillbaka till forntiden, särskilt under militära fälttåg. De första bårarna bestod av trästolpar som trädde genom en dukssläpning. Denna enkla konstruktion användes fram till mitten av 1900-talet och används fortfarande vid vissa militära insatser. Idag används moderna bårar i ambulanser och på sjukhus, oftast i form av en smal bädd på hjul med justerbar höjd och fällbara räcken.
På sjukhusen utbildas all vårdpersonal i korrekt båthantering. Det gör att patientförflyttningar blir smidiga och likartade varje gång och minskar risken för ytterligare skador på patienten. Innan själva förflyttningen påbörjas måste en läkare eller sjuksköterska alltid göra en bedömning av patientens behov. Bedömningen omfattar bland annat:
När bedömningen av patienten är klar vidtar personalen standardrutiner när patienten ska flyttas till eller från båren. Först tvättas händerna för att minska spridningen av mikroorganismer. För en så smidig förflyttning som möjligt från säng till bår höjs sängen cirka 2,5 cm över båren, vilket förhindrar att patienten faller och samtidigt minskar belastningen på personalens ryggar. Bromsarna på båren aktiveras så att den inte kan rulla iväg under förflyttningen.
Räckena på sängen och båren tas endast bort på de sidor som vetter mot varandra, för att minska risken att patienten faller. Patienten kan sedan flytta sig själv över på båren. Om assistans behövs enligt den ursprungliga bedömningen lyfter sjuksköterskorna patienten tillsammans.
Fler försiktighetsåtgärder vidtas när patienten är så skadad att hen helt behöver hjälp med förflyttningen. I dessa fall töms alla slangar och katetrar som är kopplade till patienten, där volymerna först dokumenteras, för att förhindra läckage och att droppslangar lossnar. Ett lakan används för att lyfta patienten från sängen till båren, vilket håller kroppen rak och förebygger skjuvskador.
En överföringsbräda placeras vanligtvis mellan sängen och båren för att eliminera glappet mellan dem, och en kudde läggs på brädan för att skydda huvudet mot skador. Antalet sjuksköterskor som behövs beror på patientens vikt och tillstånd. Personalen arbetar i samklang genom att räkna till tre innan lyftet påbörjas.
När patienten har placerats på båren fylls de slangar som tömdes på nytt till samma nivå som före förflyttningen, och dropstativet fästes vid båren. Patienten täcks med en filt för både komfort och integritet. Ett bälte spänns fast runt patienten för att förhindra oväntade rörelser som kan orsaka skada, och räcket som tidigare togs bort fästs åter på plats så att patienten inte kan ramla av.
Därefter tar en sjuksköterska plats vid bårens huvudände medan en annan står vid fotänden, vilket ger maximal kontroll under körningen. Dörrar ska aldrig öppnas med hjälp av båren – båren stannar alltid, dörren öppnas manuellt och båren körs sedan igenom.
Genom att följa dessa rutiner minskar vårdpersonalen risken för fall, skjuvskador och andra komplikationer i samband med patientförflyttningar. Säker och metodisk båthantering är en grundpelare i patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården, oavsett om det gäller en rutinförflyttning på sjukhuset eller en akut situation i ambulansen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online