Radiologi är den del av medicinen som använder joniserande eller annan strålning för att framställa diagnostiska bilder av kroppens insida. Enkelt förklarat är strålning energi som färdas genom rummet. På sjukhusen är radiologiavdelningen den enhet där medicinsk bildtagning och bilddiagnostik utförs. De vanligaste bildgivande metoderna inom radiologin är röntgen, fluoroskopi, datortomografi (CT), sonografi (ultraljud) och magnetresonanstomografi (MR).
Inom radiologin används flera olika bildgivande tekniker för att upptäcka avvikelser i kroppen. Röntgen, fluoroskopi och datortomografi bygger på joniserande strålning – en strålningstyp som i höga doser kan kopplas till en ökad risk för cancerutveckling. Även nuklearmedicinen använder joniserande strålning, men där registreras strålningen med hjälp av spårämnen som injiceras i patienten. MR använder i stället magnetfält och radiovågor, medan ultraljud bygger på ljudvågor. Både MR och ultraljud betraktas allmänt som säkra metoder, eftersom strålningen inte är joniserande.
Radiologer är läkare med specialiserad utbildning inom radiologi. De har djup kunskap om fysiken bakom joniserande strålning, ljudvågor och magnetfält. Radiologerna ansvarar för att säkerhetsrutinerna följs vid användning av diagnostisk bildtagning och ser till att ALARA-principen efterlevs – "As Low As Reasonably Achievable", det vill säga att stråldosen alltid ska hållas så låg som rimligt är möjligt. De tolkar även de undersökningar som utförts av röntgensköterskor och annan utbildad personal.
Bilddiagnostiska undersökningar utförs av specialutbildade vårdyrkespersoner som har utbildning i fysik och säkerhetsrutiner för sina respektive metoder. Radiografer är utbildade inom röntgen och fluoroskopi och kan ofta vidareutbilda sig till CT-teknologer. MR-teknologer ansvarar för att framställa olika typer av MR-bilder. Sonografer använder ultraljud för att diagnostisera en rad olika tillstånd. Tekniker inom nuklearmedicin utför oftast undersökningar som mäter kroppens funktioner, till skillnad från de övriga metoderna som främst avbildar anatomiska förändringar. Personalen avgör hur mycket strålning som ska användas och arbetar alltid enligt ALARA-principen.
Radiologer utför många kirurgiska ingrepp med hjälp av bilddiagnostisk utrustning. Exempel på sådana procedurer är spinala injektioner, PICC-katetrar (perifert insatta centrala kärlkatetrar), biopsier (vävnadsprov), torakocentes (dränage av vätska ur brösthålan) och paracentes (dränage av vätska ur bukhålan). Radiologipersonalen bistår radiologen genom att förbereda rätt utrustning inför ingreppen, se till att allt erforderligt dokumentationsarbete blir klart och att biopsiproverna skickas till rätt laboratorier.
Även om vissa radiologiska procedurer utförs av terapeutiska skäl, görs de flesta undersökningar av diagnostiska skäl. Patienter remitteras till radiologiavdelningen med misstanke om en viss diagnos. Därefter genomförs lämpliga undersökningar, och radiologen upprättar ett utlåtande som sänds till den beställande läkaren. Denne använder informationen från radiologen – tillsammans med laboratorieresultat och patientens sjukdomshistoria – för att ställa en slutgiltig diagnos och planera behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online