Muskelavslappnande medel förskrivs ofta till personer som lider av rygg- eller nacksmärta, vilket oftast beror på skador i mjukvävnaden. Forskning kring dessa läkemedels positiva effekter har pågått sedan de första observationerna på 1500-talet, vilket så småningom ledde fram till två distinkta kategorier: neuromuskulära blockader och spasmolytika. Medlen påverkar inte muskelfibrerna direkt, utan verkar i stället på hjärnans receptorer för att dämpa smärtupplevelsen.
Även om Flexeril har liknande effekter som många antidepressiva läkemedel är det ett populärt förskrivet preparat, tack vare sin biverkning av uttalad dåsighet och det faktum att det inte är lika beroendeframkallande som andra spasmolytika. Ett vanligt recept löper över tre veckor och gäller muskelspasmer i ländryggen, med en dos på 10 mg oralt var sjätte timme. Utöver dåsighet har läkemedlet visats orsaka trötthet, förstoppning och suddig syn hos vissa patienter.
Valium (diazepam) är starkt beroendeframkallande och förskrivs därför oftast bara under en till två veckors tid, dels för att förebygga missbruk, dels för att lindra muskelspasmer i ländryggen. Tablettformen tas oralt var sjätte timme i doser om fem eller 10 mg och kan ge upphov till extrem dåsighet. Hos patienter med kronisk smärta kan läkemedlet i vissa fall även förstärka depressiva känslor. Andra rapporterade biverkningar är svårigheter att återgå till normala sömnvanor efter avslutad behandling.
Ett annat starkt beroendeframkallande spasmolytikum är Soma (karisoprodol), som förskrivs mot allmänna muskelspasmer. Preparatet tas oralt i tablettform om 350 mg, och dess sederande effekt förstärks markant vid samtidigt intag av alkohol eller andra lugnande läkemedel. Soma förskrivs endast under kort tid, eftersom långvarig användning kan leda till beroende som i vissa fall kräver sjukhusvård i samband med utsättning.
Metaxalon förskrivs ofta vid en rad olika muskelrelaterade besvär och tas oralt tre till fyra gånger per dag. Det anses inte vara lika beroendeframkallande som övriga spasmolytika. Vanliga biverkningar är uttalad dåsighet och yrselattacker, medan andra patienter har rapporterat magbesvär, illamående och huvudvärk.
Dessa två neuromuskulärt blockerande läkemedel är de enda som fungerar som depolarisatorer och blockerar all receptoraktivitet vid den neuromuskulära övergången. När kalciumjoner utlöser frisättningen av signalsubstansen acetylkolin, vandrar en rad kemiska signaler över muskelfibern. Dessa läkemedel fungerar i princip som ”falskt” acetylkolin som lurar kroppen och får hjärnan att tro att muskelaktivitet har ägt rum, när ingenting i själva verket har hänt.
Muskelavslappnande medel ska alltid användas under överinseende av läkare, eftersom både dosering och behandlingstid behöver anpassas individuellt. Diskutera alltid biverkningar, risker för beroende och alternativa behandlingsformer med din vårdgivare innan du påbörjar eller avslutar en behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online