Medicinen förändrades radikalt under nittonhundratalet i takt med att röntgenavbildningen utvecklades. Innan dess var explorativ kirurgi den enda metoden för att verifiera misstänkta svullnader eller andra sjukdomsförlopp som kunde ses utifrån. Ibland lyckades operationen hitta orsaken till patientens symtom, men andra gånger gav ingreppet inga resultat alls. Utvecklingen av röntgen gjorde det möjligt för läkare att se in i kroppen utan de risker som kirurgi innebär.
Röntgenstrålar upptäcktes första gången av Wilhelm Conrad Röntgen år 1895. Han studerade beteendet hos strålar som sändes ut från ett rör med positiva och negativa elektroder, och samma år tog han den berömda röntgenbilden av sin frus hand. År 1896 upptäckte Henri Becquerel, oberoende av Röntgens forskning, att uran avger strålar som kan tränga igenom vissa material och exponera fotografisk film. Det var Becquerels upptäckt som väckte Marie Curies intresse; hon upptäckte tillsammans med sin man Pierre Curie grundämnena polonium och radium, som båda är betydligt mer radioaktiva än uran.
Redan runt år 1900 hade den medicinska världen börjat använda röntgen för diagnostisk avbildning av skelettet. Samtidigt insåg många att röntgenstrålar kunde ha skadliga hälsoeffekter, eftersom överexponering ledde till brännskador. I mitten av 1900-talet ersattes radium av konstgjorda gammastrålkällor, vilka gav bättre penetration och högre upplösning. Dagens medicinska avbildning ersätter alltmer film med digitala datorsystem, och både genomträngningsförmåga och bildkvalitet fortsätter att förbättras.
Röntgen är mest känt som de klassiska svartvita bilderna av skelettet. Metoden används ofta för att diagnostisera skelettskador, men har även flera andra användningsområden. Lungröntgen kan påvisa lunginflammation, och ibland syns även knutor i mjukvävnaderna. Kontrastmedel används för att undersöka njurar, urinledare och urinblåsa. Barium är en form av kontrastmedel som kan sväljas och användas för att granska mag-tarmkanalen med fluoroskopi – en röntgenteknik som möjliggör avbildning i realtid. Fluoroskopi används också vid kärlundersökningar och olika medicinska procedurer.
Datortomografi är en radiologisk avbildningsmetod som använder röntgenstrålar för att ta bilder av flera tvärsnitt av kroppen. CT-bilder är betydligt mer detaljerade och tydligare än vanliga röntgenbilder. Tekniken kan användas för att skapa tredimensionella bilder av kroppens strukturer, inklusive hjärtat och blodkärlen. Luft kan användas för att veckla ut tjocktarmen vid en så kallad virtuell koloskopi. Precis som vid vanlig röntgen används kontrastmedel för att bedöma blodkärl och mag-tarmkanal.
Nuklearmedicin tar den radiologiska tekniken ett steg längre. Till skillnad från röntgen och datortomografi bedömer nuklearmedicin hur organ fungerar, snarare än hur de ser ut. Radioaktiva ämnen injiceras i patienten, och en speciell kamera registrerar strålningen som dessa ämnen avger. Exempel på nuklearmedicinska undersökningar är funktionstester av gallblåsan och sköldkörteln.
Från Röntgens första upptäckt 1895 till dagens digitala och tredimensionella avbildning har radiologisk teknikutveckling helt förändrat möjligheterna att ställa diagnoser. Tillsammans med kompletterande metoder som magnetresonanstomografi (MR) och ultraljud utgör medicinsk avbildning idag ett ovärderligt verktyg inom modern sjukvård – säkrare, mer precisa och betydligt mindre invasiva än de explorativa operationer som en gång var enda alternativet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online