Växtvävnadskulturens roll inom växtskydd

Växtvävnadskulturens roll inom växtskydd är att bidra till utvecklingen av livsmedelsgrödor som är resistenta mot torka, skadedjur samt virala eller bakteriella sjukdomar. Detta hjälper utvecklingsländer att bekämpa hunger och svält, medan det i den industrialiserade världen stärker ekonomin och minskar beroendet av import.

Egenskaper

Växtvävnadskultur avser förökning av växtceller under sterila (aseptiska) förhållanden. Explantat – mindre bitar av växter – odlas i ett sterilt fast, flytande eller geléaktigt medium för att framställa stora mängder sjukdomsresistenta eller tåliga växter, eller för att rädda en utrotningshotad art.

Syfte

Målet med denna vetenskap är att förbättra grödan eller göra den lämpad för tuffa förhållanden. I vissa fall finns inga frön tillgängliga; ursprungligt växtmaterial är sjukt och det blir då nödvändigt att korsbefrukta besläktade växter. En annan anledning är att införa genetiskt material från andra växter eller arter för att stärka beståndet mot en specifik sjukdom eller ett visst hot.

Metoder

Levande växter rengörs med kemikalier och skärs för att skapa explantat. Dessa små skivor eller bitar odlas under sterila förhållanden i ett speciellt medium som består av växthormoner och kvävesalter i en balanserad kombination, i form av en flytande eller gelatiniserad lösning. Allteftersom växten växer tas sticklingar (subkulturer) och placeras i egen lösning. Slutligen behandlas sticklingarna med ett hormon som gör att de kan bilda rötter, varefter de överförs till ett planteringsmedium.

Fördelar

Växter som framställs under sterila förhållanden är fria från de sjukdomar som kan överföras via jordkontakt. Sjukdomsfria stammar eller härdigare stammar kan produceras i stora mängder. Nästan utdöda stammar kan återskapas från små bitar eller enskilda celler. Antibiotika eller celler från härdigare arter kan dessutom införas i växtcellerna för att skapa en ny, sjukdomsresistent växt.