Zeoliter är en grupp aluminosilikatmineral som ofta kallas molekylära siler tack vare sin porösa struktur, vilket gör dem utmärkt lämpade att använda som filter. De förekommer både i naturen och framställs syntetiskt.
Upptäckten av zeoliter har lett till en mängd kommersiella tillämpningar, inte minst inom hälsoområdet. Idag används de bland annat inom jordbruket, medicinen samt sanering- och reningsindustrin.
Sedan 2008 har 175 olika zeolitarter identifierats, varav 40 förekommer naturligt. De vanligaste zeoliterna är klinoptilolit, natrolit, stilbit, chabazit och filipsit.
Inom jordbruksindustrin används zeoliter ibland vid jordförbättring. Klinoptilolit frigör exempelvis kalium när den tillsätts i jorden. För att uppnå en långsam avgivning av näring kan zeoliter dessutom fyllas med ammonium.
Deras porösa natur gör det också möjligt för zeoliter att reglera fuktnivåerna i marken, eftersom de kan absorbera mer än hälften av sin egen vikt i vatten och sedan långsamt frigöra det allteftersom växterna behöver det.
Zeoliter spelar en viktig roll vid produktion av medicinsk syrgas, där deras porösa struktur effektivt filtrerar bort kväve. Vid kraftiga blödningar används även zeoliter laddade med kalcium som koaguleringsmedel för att snabbt stoppa allvarliga blödningar.
Zeoliter används världen över inom tvättindustrin. Redan år 1992 användes mer än en miljon metriska ton av det vattenfria "zeolit A" i tvättmedel.
Vid vattenrening används zeoliter som jonbytesbäddar, både kommersiellt och i hushållssammanhang, tack vare deras förmåga att binda oönskade ämnen.
Flytande zeolit, en suspension av mikroniserat zeolitpulver, säljs som kosttillskott. Det är dock viktigt att känna till att den långsiktiga säkerheten vid intag av zeoliter ännu inte är vetenskapligt fastställd. Konsultera alltid läkare eller annan kvalificerad vårdpersonal innan du använder kosttillskott.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online