Stetoskop – historia, funktion, delar och typer

Stetoskopet ger läkare en ljudbild av hur patientens inre organ fungerar. Med hjälp av auskultation – konsten att lyssna på ljud som alstras av kroppens inre organ – kan läkaren bedöma andning, mag- och tarmljud samt hjärtslag. Detta gör stetoskopet till ett av de viktigaste redskapen vid medicinsk diagnostik.

Historia

År 1816 lade den franske läkaren René Laennec grunden för stetoskopets uppfinning och utveckling. Han var inte nöjd med den traditionella metoden som läkare använde för att lyssna på patientens hjärta och lungor – tidigare lade man helt enkelt sitt öra direkt mot patientens bröst. Laennec konstruerade därför sin första apparat av papper, som senare ersattes av trä.

Laennecs trattformade konstruktion gjorde dock att läkaren bara kunde lyssna med ett öra. Problemet löstes år 1829 med introduktionen av det så kallade binaurala stetoskopet, med två öronproppar. Nyheten möttes initialt av skepsis, men redan på 1860-talet hade den blivit standard inom sjukvården.

Funktion

Genom att lyssna på kroppens inre organ kan läkaren upptäcka allt från andningsbesvär till oregelbundna hjärtslag. Stetoskopets bröststycke förstärker vibrationerna från organ som hjärta och lungor, antingen akustiskt eller elektroniskt. Vibrationerna leds vidare genom stetoskopets ihåliga slangar, når läkarens trumhinnor och tolkas där som ljud.

Delar och egenskaper

Ett stetoskop består av tre huvuddelar: huvudslussen, slangen och bröststycket.

• Huvudslussen består av öronpropparna och de metallörongrenar som ger stöd. Öronpropparna leder ljudet ner i hörselgången och mot trumhinnan.
• Slangen utgår antingen som en enda gren som delar sig vid huvudslussen, eller som två separata grenar – en till vardera öronpropp.
• Bröststycket innehåller klockan, kylningsringen och membranet. Klockan förstärker låga frekvenser medan membranet fångar upp högre. Kylningsringen ligger mot patientens hud och gör undersökningen behagligare. På digitala stetoskop finns även en elektronisk förstärkare inbyggd i bröststycket.

Typer av stetoskop

Det finns två huvudtyper: akustiska och elektroniska stetoskop.

Akustiska stetoskop

Hos akustiska modeller fångas höga frekvenser upp av membranet, medan klockan förstärker de låga. Dessa modeller är mycket effektiva, men deras svaghet ligger i återgivningen av låga frekvenser – vissa ljud kan uppfattas som dämpade eller suddiga.

Elektroniska stetoskop

Elektroniska modeller är ofta utrustade med equalizer, brusfilter och utökat frekvensomfång, vilket ger läkaren ett rent och skarpt ljud. Equalizern gör det möjligt att anpassa ljudet efter olika behov, brusfiltret ser till att endast relevanta ljud fångas upp, och det utökade omfånget gör både högre och lägre frekvenser hörbara.

Skötselråd

Underhåll ditt stetoskop genom att torka av det med lite sprit eller såpvatten på en trasa, följt av varmt vatten och en torr duk. Undvik att utsätta stetoskopet för extrema temperaturer under längre perioder, och doppa det aldrig ned i vätska – det kan skada både slangar och elektronik.