Yrkesverksamma idrottstränare med medicinsk utbildning är vårdpersonal som behandlar idrottare på skolor, högskolor, universitet, inom professionella idrottsorganisationer och på kliniska mottagningar. I USA arbetar dessa specialister alltid under en läkares överinseende. De ger akut vård vid skador som uppstår under idrottsevenemang och arbetar förebyggande genom att bedöma risker, utbilda idrottare samt diagnostisera och rehabilitera skador.
Arbetet inom idrottsmedicinen innebär att man behandlar ett brett spektrum av idrottare i olika åldersgrupper och yrken, alla med olika hälsobehov. Tränarna ansvarar för skadeförebyggande arbete, bedömning av skador, akut omhändertagande och rehabilitering efter fysisk aktivitet. Bland dem som deltar i idrottsmedicinska program finns professionella och semiprofessionella idrottare, studenter samt både blå- och vitkragsarbetare.
Många sporter utsätter idrottare för risk att drabbas av ryggmärgsskador, och amerikansk fotboll är den sport där sådana skador är vanligast, enligt Pittsburgh Post-Gazette. Andra riskfyllda sporter är skidsport, rugby, gymnastik, simning, stavhopp och cheerleading. Idrottstränarna är ofta de första som rycker ut vid skador på planen eller under idrottsaktiviteter, och de måste därför ha gedigen kunskap om fysiologi och skyddsutrustning för att kunna bedöma skador på halsryggen.
Myndigheter världen över reglerar yrkesutövningen inom idrottsmedicin. Det kan krävas högskoleutbildning och praktisk erfarenhet från området. Vissa nationella organisationer tillhandahåller självreglering genom utbildnings- och certifieringsstandarder, exempelvis National Athletic Trainers' Association i USA. Där måste idrottstränare dessutom uppfylla de professionella licenskrav som ställs av respektive delstat.
En central del av arbetet är att identifiera och minska risker, till exempel farliga planförhållanden och defekt utrustning. Även miljöfaktorer och befintliga skador hos patienten utgör risker. Tränarna genomför därför olika hälsoundersökningar för att bedöma idrottarnas kondition. De måste dessutom säkerställa att diagnostisk och övervakande utrustning fungerar korrekt. Genom att föra noggranna journaler över patienternas tillstånd och utveckling, följa läkares anvisningar noga och arbeta under läkaröverinseende minskar tränarna sina juridiska risker.
Yrkesutövningen kan beröra juridiska frågor kring vårdmisstag, så kallad malpractice. En tränare kan ställas till svars om en idrottare tillåts delta i sin sport trots att denne saknar medicinsk godkännande. Vårdmisstag föreligger också när det inte finns någon ambulans eller kvalificerad medicinsk personal på plats vid idrottsevenemang, eller när det saknas en tydlig plan för medicinsk respons. Ett vårdmisstag begås även när en tränare misslyckas med att identifiera ett tillstånd eller undersöker en skadad idrottare otillräckligt. Kraven gäller varje tränare som utövar yrket utan godkänd regional utbildning, certifiering eller licens.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online