
Optiker och ögonläkare använder flera olika tekniker när de ska bedöma en patients övergripande synförmåga. Utbudet sträcker sig från tester för färgblindhet till visustester som mäter hur skarp din syn är. En heltäckande synundersökning tar vanligtvis en timme eller mer och omfattar flera varianter av syntester som anpassas efter dina behov och dina eventuella synproblem.
Synskärpetester mäter skärpan och räckvidden i en persons syn. Läkaren projicerar en bild av en tavla fylld med bokstäver i olika storlekar på en skärm cirka sex meter framför patienten. Bokstäverna börjar stora och lätta att läsa för de flesta, men blir allt mindre ju längre ner på sidan de kommer. Patienten ska läsa varje bokstav på varje rad uppifrån och ner, från vänster till höger.
Synvärdet baseras på vad en person med "normal" syn kan läsa på det aktuella avståndet från tavlan. Har patienten synskärpa 1,0 (motsvarar 20/20) kan hen läsa tavans bokstäver medan hen står på fullt avstånd – detta betraktas som normal mänsklig syn. En person med synskärpa 2,0 (20/10) ser dock bättre än så, eftersom hen kan urskilja bokstäverna redan på hälften så långt avstånd. En person med sämre än genomsnittlig syn som får resultatet 0,5 (20/40) ser på sex meters avstånd bokstäver som personer med normal syn kan se från tolv meter, och så vidare. Ett synvärde på 0,1 (20/200) uppfyller kraven för blindhet enligt amerikanska standarder.
Problem med färgseendet är vanliga, särskilt bland män. De flesta har svårt att skilja mellan röda och gröna nyanser, men vissa har också problem med blå- och gulaktiga färger. Färgseendet testas oftast med så kallade pseudoisokromatiska plattor. Testet finns i en bok och visar en rad "plattor" med olika färger och färgkombinationer. Varje platta varierar i nyans och har bakgrunder och mönster i helt andra färger.
En person med normalt färgseende kan enkelt urskilja mönstret i plattorna, medan en person med nedsatt färgseende inte ser något mönster alls. Detta tillstånd kallas dikromatism, vilket innebär att två olika färger uppfattas som identiska.
Ett motilitetstest undersöker i grunden ögats förmåga att röra sig och följa ett specifikt mål. Patienten fokuserar på och följer ett mål, till exempel läkarens finger som ritar en stor bokstav i luften. Patienten måste följa fingrets alla rörelser medan läkaren noggrant observerar ögonens respons. Detta test avslöjar eventuella problem med både ögonmusklerna och musklernas nervförsörjning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online