Hospicevård var ursprungligen avsedd som en förmån för personer som valde att avsluta sitt liv i en icke-institutionell miljö – det vill säga hemma bland släkt och vänner. Under vissa förhållanden kan hospicevård dock även ges på ett sjukhus eller på ett vård- och omsorgsboende.
Även om den sjuke avstår från botande behandling av sin livshotande sjukdom kan han eller hon fortsätta att få behandling för andra sjukdomar. Dessutom är avlösning ibland nödvändig, så att de anhöriga eller vårdgivare som tar hand om den svårt sjuke får en kort paus från sina plikter och sitt ansvar. De flesta former av avlösning omfattar endast några timmar per dag, eller i vissa fall några dagar.
Bekräfta att vårdhemmet du utvärderar är certifierat i din delstat som en kvalificerad vårdinrättning (skilled nursing facility). Departementet för hälsa och mänskliga tjänster (Department of Health and Human Services) beslutade i mars 2008 att all avlösning måste ske vid kvalificerade vårdinrättningar. Det innebär bland annat att anläggningen erbjuder dygnetruntvård och omvårdnad av legitimerad personal.
Ta reda på om vårdhemmet kan ge vård för eventuella specifika behov som den svårt sjuke har, exempelvis njurdialys, respiratorbehandling eller annan medicinsk behandling som inte är relaterad till den livshotande sjukdomen. Bekräfta också att anläggningen har tillstånd att erbjuda just den typ av vård som patienten behöver.
Besök vårdhemmet och be att få tala med verksamhetschefen om de legitimerade sjuksköterskornas kvalifikationer. Om möjligt, träffa kort några medlemmar av vårdpersonalen och fråga dem om deras erfarenheter av att arbeta med avlösning.
Konsultera den svårt sjukes hospicevårdare innan du fattar något beslut om avlösningsanläggning. De kan hjälpa till med utvärderingen av anläggningen och har ofta konkreta rekommendationer om vilket vårdhem som bäst passar patientens behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online