Hospice är ett tvärvetenskapligt förhållningssätt till vård som utgår från tron att varje människa har rätt att dö med värdighet och utan smärta. Inriktningen ligger på smärtlindring och känslomässigt stöd, och vården anpassas alltid efter den enskilda patientens önskemål och behov. Målet är inte att bota sjukdomen – hospicevård ges till patienter som har en sjukdom eller skada som bedöms som livsbegränsande.
Vården kan ske i hemmet, på en vårdinrättning eller genom kombinationer av båda, och nivån anpassas löpande efter hur patientens situation förändras. Här går vi igenom de fyra officiella nivåerna av hospicevård, samt vad palliativ vård egentligen innebär.
Rutinvård i hemmet är den nivå där de flesta patienter börjar sin hospicevård. Den används när patienten inte behöver kontinuerlig omvårdnad och när symtomen är väl kontrollerade med befintlig behandling. Vården kan ges oavsett om patienten bor kvar i sitt eget hem eller vistas på en vårdinrättning.
Denna nivå omfattar ett brett spektrum av tjänster, exempelvis regelbundna besök av sjuksköterska, kurator, sjukhuspastor eller rådgivare, samt nödvändiga läkemedel och behandlingar. Teamet arbetar tillsammans för att hålla patienten bekväm och stödja både patienten och de anhöriga.
När patientens symtom blir svårkontrollerade och kraven på vård överstiger vad rutintjänsterna kan erbjuda, trappas vården upp till kontinuerlig omvårdnad. Det innebär att sjuksköterskor finns på plats under längre sammanhängande perioder, ofta dygnet runt, tills situationen är stabil igen.
Symtom som kan motivera denna intensifierade nivå är bland annat svår smärta, blödningar, andnöd samt okontrollerbart illamående eller kräkningar. När symtomen väl har lugnat sig kan patienten vanligtvis gå tillbaka till rutinvården i hemmet.
Om symtomen inte går att hantera i hemmet trots intensifierad omvårdnad kan patienten flyttas till en vårdinrättning, exempelvis ett hospice eller en sjukhusavdelning specialiserad på lindrande vård. Där får patienten symtomlindring och omvårdnad i högre grad.
På denna nivå ökar den individuella uppmärksamheten, och mer aktiva åtgärder vidtas för att snabbt lindra obehag och trygga patientens välbefinnande. Målet är alltid att patienten ska kunna återvända hem så snart som möjligt, om så önskas.
Avlastningsvård handlar inte om patientens symtom, utan om de anhörigas behov. Att vårda en närstående i slutet av livet är både fysiskt och känslomässigt krävande, och vårdgivarna hemma behöver ibland en kort paus.
Vid avlastningsvård placeras patienten tillfälligt på en hospiceanläggning, vilket ger familjen möjlighet att vila, sköta ärenden eller göra saker som annars är svåra att få tid till under vårdperioden. Avlastningen kan pågå i upp till fem dagar, varefter patienten återvänder hem.
Det är vanligt att begreppen blandas ihop, men palliativ vård är inte en av de fyra nivåerna av hospicevård – även om den är en naturlig del av hospicetänkandet. Palliativ vård innebär att alla symtom behandlas i syfte att göra patienten så bekväm som möjligt, både när det gäller fysisk smärta och känslomässigt lidande.
Till skillnad från hospicevård kan palliativ vård ges när som helst under en sjukdoms förlopp, redan från diagnos, och behöver inte kopplas till att sjukdomen är livsbegränsande. Hos många vårdgivare kan patienten alltså börja med palliativ vård tidigt och senare övergå till hospicevård när behovet uppstår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online