
Inom vården syftar begreppet "cast" på vad vi på svenska kallar gips. Ett gips, även kallat gipsförband eller plåsteravgjutning, är en medicinsk anordning som används för att immobilisera – alltså helt stilla – ett brutet eller skadat ben eller en led under läkningsprocessen.
Huvudsyftet med ett gips är att hålla den skadade kroppsdelen i en stabil och korrekt position så att benet kan läga sig ihop naturligt. Genom att begränsa rörelsen minskas risken för att frakturen förvärras, smärtan lindras och läkningen sker på rätt sätt.
Tidigare tillverkades gips nästan uteslutande av klassiskt gipsbandage baserat på gips av Paris, vilket blir tungt när det blöts upp och sedan härdar. Numera används ofta modernare material som glasfiber, som är lättare, mer slitstarkt och tål fukt bättre. Valet av material beror på typen av skada, patientens behov och läkarens bedömning.
Gips tillämpas vanligtvis vid:
Läkningstiden varierar beroende på skadans svårighetsgrad, patientens ålder och allmänhälsa. Mindre frakturer kan läkas inom några veckor, medan mer komplexa skador kan kräva sex veckor eller längre. Under behandlingen följs läkningsprocessen ofta upp med röntgenkontroller.
Den medicinska termen "cast" motsvarar alltså det svenska ordet gips – ett avgjutande stöd som håller ett brutet eller skadat ben eller led orörligt tills det har läkt. Det är en av de äldsta och mest beprövade metoderna inom ortopedin och spelar fortfarande en central roll i modern frakturvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online