Hospicerörelsen kan spåra sina rötter tillbaka till 400-talet, då de första sjukhusen och hospicerna grundades av den katolska kyrkan, främst för att ge vård och husrum åt fattiga resande. Under medeltiden erbjöd många religiösa och sekulära institutioner vård i livets slutskede åt sjuka, skadade och döende människor, och flertalet av dessa hospice var knutna till kloster.
Det var dock inte förrän på 1800-talet som ett förnyat intresse för denna typ av vård väcktes, tack vare flera engagerade sociala och religiösa ledare. Bland de mest inflytelserika personerna finns:
Florence Nightingale grundade ett "Hem för döende fattiga" i London, England, som blev känt för sin fridfulla och värdiga miljö där patienter kunde få en trygg avslutning på livet.
Marie Curie, fysiker och kemist som banade väg för forskningen kring radioaktivitet och grundade det första radiuminstitutet, var även en stark förespråkare för en medkännande och human vård i livets slutskede.
Cicely Saunders, brittisk läkare och socialarbetare, är allmänt erkänd som en av grundarna av den moderna hospicerörelsen. Hon grundade 1967 St Christopher's Hospice i London, som kom att bli en förebild världen över. Hennes synsätt på vård vid livets slut byggde på en helhetssyn och en medkännande modell som betonade smärtlindring, emotionellt stöd och värdighet för den döende – principer som fortfarande ligger till grund för dagens palliativa vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online