Fall inträffar av många olika skäl, och äldre vuxna löper störst risk att råka ut för dem. Kroniska sjukdomar, nedsatt syn och behandling med flera läkemedel samtidigt ökar risken betydligt. Enligt Journal of Gerontology faller hälften av alla boende på vård- och omsorgsboenden samt en tredjedel av alla över 65 år som bor i det egna hemmet varje år – och då räknas inte ens de seniorer som bor helt ensamma in i statistiken.
Konsekvenserna av ett fall kan vara förödande för en äldre person: benbrott, allvarliga skador och till och med dödsfall. Att identifiera en patients fallrisk i tid är därför avgörande för att förebygga skador och hjälpa personen att behålla sin självständighet så länge som möjligt.
Börja med att fylla i ett bedömningsformulär för miljöns riskfaktorer och inhämta även andra vårdpersoners synpunkter på patientens situation. Andra inom vården som ser patienten utföra olika dagliga sysslor kan bidra med värdefulla observationer som behövs för en korrekt fallriskbedömning. Olika verksamheter använder olika screeningverktyg, men de flesta följer samma grundprinciper: kontrollera badrummet efter farliga förhållanden, bedöm sängens höjd och risken vid uppstigning samt leta efter lösa mattor i bostadsytorna.
Gå igenom patientens journal och bedöm fysiska riskfaktorer som tidigare fall, degenerativa sjukdomar, akut sjukdom, psykisk ohälsa och nyligen genomförda operationer som kan påverka funktionsförmågan. Ju fler riskfaktorer en äldre person har, desto högre blir risken för framtida fall. Var extra uppmärksam på nya anteckningar i journalen, exempelvis akuta sjukdomstillstånd, läkemedelsändringar och nyskrivna preparat som kan få omedelbar effekt på patientens kondition.
Testa patientens rörlighet i en miljö som känns bekant för hen. Bedöm förmågan att resa sig från en stol, gå en kort sträcka på cirka tre meter, vända sig om och gå tillbaka till stolen. Detta test kallas ofta "get up and go"-testet eftersom det ger en bra bild av patientens gång, smidighet och balans. Hjälpmedel som rollator eller käpp bör uppmuntras under genomförandet.
Granska patientens läkemedelslista och slå upp preparaten i Läkemedelsverket eller Farmakologiska handboken, där vårdpersonal hittar aktuell information om läkemedel. Kontrollera möjliga interaktioner mellan preparat och biverkningar som kan påverka personens funktionsförmåga. Var särskilt uppmärksam på blodtryckssänkande läkemedel, eftersom dessa ofta orsakar yrsel vid uppresning eller positionsändringar.
Informera patienten och de anhöriga om den aktuella fallrisken och kom överens om en gemensam åtgärdsplan. Enligt USA:s veteransdepartement syftar insatsprogram mot fall till att minska svårighetsgraden av fallrelaterade skador och förebygga nya fall. Åtgärder kan innebära att avlägsna alla faror ur patientens miljö, utreda smärta eller bakomliggande sjukdomar, se över läkemedelslistan samt remittera patienten till sjukgymnastik när det behövs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online