Det är lätt att blanda ihop restaurerande och rehabiliterande omvårdnad. Båda har som mål att ge patienten en bättre användning av kroppen, men de representerar två olika förhållningssätt. Restaurerande omvårdnad är ingen ny metod, men den har fått ökad uppmärksamhet genom sitt införande i Medicares faktureringssystem. Oavsett det är båda formerna viktiga och värdefulla metoder inom patientvården, var och en med sina egna styrkor och särdrag.
Rehabilitering fokuserar på specialiserade färdigheter och omskolning av patienter för att hantera konsekvenserna av en skada eller ett trauma. Det handlar om återträning, återutbildning och introduktion av nya färdigheter för att övervinna den funktionsnedsättning som uppstått. Rehabiliterande omvårdnad kan vara mycket inriktad på just den aktuella uppgiften – att anpassa sig till en förlamad lem eller att lära sig leva med en amputation – och syftar till att uppnå målet inom en bestämd tidsperiod.
Vanligtvis uppnås dessa mål genom att flera olika yrkesgrupper samordnar vården, exempelvis sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter.
Restaurerande omvårdnad strävar efter att kompensera för brister som orsakas av att en muskel eller lem inte används. Den kan också hjälpa till med förändringar som beror på förändringar i patientens fysiologi, exempelvis tarmträning. Till skillnad från rehabiliterande omvårdnad baseras restaurerande omvårdnad främst på själva omvårdnadsarbetet och initieras utan större insatser från externa discipliner.
Målet är att hjälpa patienten att maximera sin funktion och bibehålla den under en lång tid. Restaurerande omvårdnad är dessutom pågående och inte inriktad på någon slutpunkt – fokus ligger helt enkelt på att bibehålla.
Det är viktigt att påbörja restaurerande omvårdnad tidigt i sjukdomsförloppet för att bevara den funktion patienten redan har. Det är genom användning av lemmar och kropp som de får styrka. Att inte använda kroppen leder bara till svaghet, ytterligare försvagning och försämring.
Ett av huvudkoncepten för denna typ av vård är att förebygga funktionsnedsättning genom att bevara de förmågor patienten har. Restaurerande omvårdnad strävar också efter att behandla hela människan, inte bara det akuta problem som patienten sökte vård för. Målet är att stödja patienten i alla livsfaser och hjälpa till med alla behov.
Restaurerande omvårdnad är inte avsedd att konkurrera med rehabilitering eller terapi. De övningar som sjuksköterskor utför tillsammans med patienterna inom den restaurerande vården är inte tänkta att ersätta terapi, utan att höja patientens nuvarande funktionsnivå. Det kan inte och försöker inte heller vara en ersättning för rehabiliterande omvårdnad eller terapi.
De två metoderna bör istället arbeta sida vid sida för att ge patienten det bästa av båda världarna. Rehabiliterande omvårdnad arbetar med akuta skador och trauman, medan restaurerande omvårdnad hjälper resten av patientens kropp att bibehålla sin funktionsnivå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online