Att planera för pensionen och framtida långtidsvård innebär ofta att man behöver budgetera för ett liv på ett serviceboende. Serviceboenden fokuserar på den enskildes självständighet samtidigt som de erbjuder hjälp med de dagliga aktiviteterna. Från sällskap till extra stöd med personlig omvårdnad – kostnaden för att bo på ett serviceboende varierar kraftigt.
Serviceboenden kan antingen faktureras månadsvis eller via en engångsinbetalning. En engångsinbetalning innebär att den boende antingen köper en lägenhet eller betalar en större klumpsumma i förväg. Oavsett vilket alternativ man väljer tillkommer alltid en månatlig avgift. Vissa boende föredrar att betala en klumpsumma eftersom det ger lägre månadskostnader över tid.
Den genomsnittliga månadskostnaden varierar kraftigt beroende på vilka tjänster som ingår. Tjänsterna kan omfatta måltider, tvätt, personlig assistans, utflykter med mera. Hjälp kan schemaläggas eller ges vid behov, och vårdpersonal kan finnas på plats eller vara tillgängliga dygnet runt. Vissa serviceboenden låter den boende själv välja vilka tjänster som behövs – detta kallas ofta en "à la carte"-lösning. Andra boenden har en grundavgift för rum och mat, där en avgift för vårdsnivå sedan läggs till. Vårdsnivån bestäms vanligtvis av en vårdgivare efter en genomförd behovsbedömning. När de boende blir äldre anpassas tjänster och vårdsnivå efter behov.
Många boenden accepterar försäkringar för långtidsvård. Även om serviceboende inte räknas som kvalificerad sjukvård täcker många försäkringar denna typ av boende när en person inte längre klarar sina dagliga aktiviteter, så kallade ADL (Activities of Daily Living). Exempel på ADL är badning, toalettbesök samt hjälp med påklädning och måltider. Villkoren varierar kraftigt mellan olika försäkringar – vissa betalar för vård under en begränsad tidsperiod medan andra saknar tidsgräns helt.
Enligt American Health Care Association finansieras serviceboenden till största delen privat. Att sälja sitt hem eller lösa in en livförsäkring kan ofta hjälpa till att täcka kostnaderna. Trots detta betalas cirka 75 procent av kostnaderna för serviceboende ur egen ficka av den boende eller dennes familj.
Vilka extra bidrag som finns tillgängliga för personer som inte har råd med ett privatfinansierat boende varierar mellan delstaterna. Enligt National Center for Assisted Living är socialbidrag (SSI) det mest använda programmet för att komplettera kostnaderna. Medicaid accepteras i många delstater, men reglerna skiljer sig åt från stat till stat. Sökandens inkomst måste normalt understiga 2 000 dollar. Personen måste dessutom kvalificera sig och ha behov av hjälp inom hälso- och sjukvården, vilket i de flesta fall måste bekräftas av en läkare. Väntetiden för att bli antagen till ett boende som accepterar offentligt stöd kan vara lång, ibland mer än sex månader.
Veteranmyndigheten VA:s program "Aid and Attendance" betalar vård för veteraner samt deras efterlevande makar. För att kvalificera sig granskar VA inkomstnivåer samt om veteranen tjänstgjorde i aktiv tjänst under en krigstid. Beloppen varierar kraftigt, men många privatfinansierade boenden accepterar Aid and Attendance-förmåner. Förmånerna kan även användas för hemsjukvård och långtidsvård. VA:s representanter hjälper gärna familjer som vill veta mer om programmet – tjänsten är helt kostnadsfri.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online