Medicaid waivers (undantagstillstånd) ger USA:s delstater möjlighet att använda federala medel på sätt som inte idag överensstämmer med gällande statliga och federala standarder. Sektion 1115 tillåter forsknings- och demonstrationsprojekt inom Medicaid-systemet. Sektion 1915(b) ger delstaterna rätt att begränsa enskilda personers val av vårdgivare, medan sektion 1915(c) syftar till att erbjuda samhällsbaserad långtidsvård i stället för institutionell vård.
Sektion 1115 i Social Security Act innehåller bestämmelser som möjliggör experimentella, pilot- och demonstrationsprojekt som sannolikt främjar målen för Medicaid-lagen. Det är hälsoministern (Secretary of Health and Human Services) som godkänner dessa projekt. Flexibiliteten i sektionen är tillräcklig för att enskilda delstater ska kunna testa nya policyidéer som ännu inte har prövats i större skala.
För många är detta undantag fördelaktigt eftersom det gör det möjligt för delstaterna att utöka täckningen till personer som annars inte omfattas av Medicaid-programmet. Den utökade täckningen omfattar inte bara fler individer utan även tjänster som normalt inte ingår i Medicaid. För att ge delstaterna gott om tid att anpassa sig till de nya programmen godkänns projekten vanligtvis för fem år åt gången, med möjlighet till förnyelse. För att ett projekt ska godkännas måste det vara ”budgetneutralt” – det vill säga inte kosta den federala regeringen mer än vad som skulle bli fallet utan undantaget.
Allt fler delstater väljer att kombinera undantagen under sektionerna 1915(b) och 1915(c) för att kunna erbjuda sammanhängande tjänster till äldre och personer med funktionsnedsättning. Genom kombinationen får delstaterna möjlighet att inkludera samhällsbaserade tjänster, exempelvis hushållsservice och avlastningsvård, tillsammans med mer traditionella långtidsvårdstjänster.
Vid en kombination krävs dock att delstaterna fortsatt hanterar varje undantag separat och uppfyller de specifika kraven för både 1915(b) och 1915(c). Det innebär att 1915(c):s krav på budgetneutralitet måste balanseras mot 1915(b):s kostnadseffektivitetskrav. Godkännandeperioderna skiljer sig dessutom åt mellan de två undantagen, vilket ställer höga krav på att samtliga förnyelseansökningar lämnas in i tid för respektive tjänst.
Undantagen under sektion 1915(c) gör det möjligt för mottagarna att kombinera traditionella medicinska tjänster, såsom kvalificerad omvårdnad, med icke-medicinska tjänster som avlastningsvård inom samma täckningsprogram. Eftersom vissa av dessa tjänster ligger utanför det traditionella vårdområdet kan familjemedlemmar och vänner, så länge de uppfyller leverantörskraven, i vissa fall anlitas som betalda leverantörer.
Generellt sett kan dock makar och föräldrar till minderåriga barn inte ersättas som leverantörer av undantagstjänster. Det är vidare upp till varje enskild delstat att avgöra hur många personer som får delta i ett program för hembaserade och samhällsbaserade tjänster.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online