Red Flags Rule: Flaggningsregler som vårdgivare måste känna till

Red Flags Rule är en amerikansk lagstiftning som kräver att vissa läkare och vårdgrupper utvecklar och inför rutiner för att identifiera personer som använder någon annans identitet eller sjukförsäkring för att få gratis vård. Lagen skyddar inte bara allmänheten mot identitetsstöld – den gynnar även vårdgivare själva, eftersom de ofta drabbas av obetalda räkningar långt efter att identitetsstölden har skett.

Tillämpningsområde

Regeln gäller vårdgivare som betraktas som kreditgivare – det vill säga de som regelbundet fakturerar patienter efter utförd vård, inklusive avgifter som inte ersätts av försäkringen – och som har täckta konton, exempelvis genom att tillåta delbetalningar från patienter. Om en vårdgivare däremot kräver förskottsbetalning eller betalning direkt vid behandlingstillfället, endast accepterar betalning från sjukförsäkringsbolag och patienten inte behöver betala något själv, räknas verksamheten inte som kreditgivare.

Skriftlig policy krävs

Berörda vårdgivare måste utarbeta ett skriftligt förebyggande program mot identitetsstöld, med syfte att upptäcka varningssignaler – så kallade "röda flaggor" – som kan tyda på att någon använder en annan persons identitet. Programmet ska:

• Identifiera vilka typer av varningssignaler som är specifika för den egna verksamheten.
• Beskriva processen för hur signalerna upptäcks.
• Redogöra för vilka åtgärder som vidtas när en varningssignal identifieras.
• Ange hur programmet uppdateras löpande för att förbli aktuellt.

Tidsfrist för efterlevnad

Även om Red Flags Rule trädde i kraft den 1 januari 2008 valde myndigheten Federal Trade Commission (FTC) att förlänga tidsfristen för verkställighet till den 31 december 2010. Syftet var att ge vårdorganisationer mer tid att granska sina faktureringsrutiner och avgöra om de klassas som kreditgivare med täckta konton – och därmed är skyldiga att följa reglerna.

Varningssignaler och lämpliga åtgärder

Exempel på typiska varningssignaler är:

• En adress som inte stämmer med den som redan finns registrerad i systemet.
• Ett dokument som inte framstår som autentiskt.
• En patient som saknar kännedom om sin försäkringsgivares uppgifter.

I vissa fall räcker det med att personalen begär ytterligare legitimation eller kompletterande information. I andra situationer eskaleras ärendet till en högre nivå, och en särskild åtgärdsrutin – definierad av vårdgivaren i det skriftliga programmet – tillämpas.