Medicinsk kodning och fakturering är två separata men nära sammanlänkade funktioner inom sjukvården. Vid medicinsk kodning tilldelas koder till patienters diagnoser och behandlingar. Koderna används sedan i faktureringsarbetet, där de förs in på ansökningsformulär som skickas till betalare för ersättning. På mindre arbetsplatser kan samma person sköta både kodning och fakturering, medan större organisationer ofta har olika yrkespersoner för de båda uppgifterna.
Medicinsk kodning komprimerar omfattande patientjournaler till korta kodformat. Kodaren granskar först hälsouppgifterna för att identifiera patientens sjukdomar, diagnoser, behandlingar och operationer. Därefter tilldelas numeriska – och i vissa fall alfanumeriska – koder till respektive diagnos och procedur. Koderna har många användningsområden: de utgör underlag för ersättning, forskning, utbildning, kvalitetsstyrning och marknadsföring.
Kodningen bygger på flera olika klassifikationssystem. De mest kända är ICD (International Classification of Diseases) och CPT (Current Procedural Terminology). ICD-systemet omfattar medicinska diagnoser och procedurer, medan CPT-koder främst täcker läkares tjänster och ingrepp.
I det äldre amerikanska systemet ICD-9-CM bestod diagnoskoder av tre siffror följt av en decimalpunkt och en eller två siffror (XXX.XX), medan procedurkoder bestod av två siffror, en decimalpunkt och en eller två siffror (XX.XX). CPT-koder består av fem siffror, ibland kompletterade med en tvåsiffrig modifierare (XXXXX-XX).
Sedan den 1 oktober 2015 har USA använt ICD-10-CM/PCS, som erbjuder betydligt fler och mer detaljerade koder än sin föregångare. I Sverige används ICD-10-SE för diagnoser samt KVÅ (Klassifikation av vårdåtgärder) för åtgärder.
Medicinsk fakturering handlar om att skicka in kravformulär till försäkringsbolag och andra betalare för att få ersättning för vårdtjänster. Fakturören fyller i ett formulär per patient med medicinska koder samt uppgifter om patienten, försäkringen och den behandlande läkaren. Formulären skickas sedan elektroniskt eller via post för att säkra ersättning till vårdgivaren. Fakturörer kommunicerar ofta med betalare för att besvara frågor eller klargöra uppgifter, och med kliniker och kodare när ytterligare information behövs för att överklaga avslagna ansökningar.
Det finns inga enhetliga utbildningskrav för arbete inom kodning och fakturering. De flesta kodare och fakturorer har dock någon form av utbildning, oftast ett diplom- eller certifikatprogram på distans eller vid ett community college. Vissa program fokuserar enbart på kodning, andra enbart på fakturering, och vissa kombinerar båda områdena. Utbildningstiden varierar från några månader upp till två år, och efter avslutad utbildning får studenten ett diplom eller certifikat.
Många väljer att utveckla sin karriär genom en specialiserad professionell certifiering, som skiljer sig från ett vanligt examensbevis. Exempel är Certified Coding Specialist (CCS) och Certified Reimbursement Specialist (CRS), som erbjuds via branschorganisationer som American Health Information Management Association (AHIMA) och American Medical Billing Association (AMBA).
Medicinska kodare och fakturorer arbetar inom många olika vårdmiljöer: sjukhus, läkarmottagningar, hemsjukvård, långtidsvård och även hos statliga myndigheter. Arbetet utförs vanligtvis ordinarie kontorstid med hjälp av specialiserad datorprogramvara.
Enligt en rapport från 2008 från All Allied Health Schools låg hälften av alla medicinska kodares och fakturörers årsinkomster mellan 35 000 och 45 000 dollar. Sedan dess har lönerna stigit, och enligt senare siffror från amerikanska Bureau of Labor Statistics ligger medianlönen för motsvarande administrativ vårdpersonal betydligt högre. Efterfrågan på kvalificerade kodare förväntas dessutom fortsätta växa i takt med att vårddata digitaliseras allt mer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online