Användningen av förkortningar i patientjournaler kan spara både tid och utrymme, men den innebär också risker. Felaktiga eller tvetydiga förkortningar kan leda till misstolkningar och i värsta fall till patientskador. Därför bör läkare endast använda förkortningar som är allmänt etablerade och tydligt förstådda inom vården.
Inom svenskt hälso- och sjukvårdsväsen finns flera förkortningar som betraktas som standard och som de flesta yrkesgrupper känner igen:
Det är viktigt att läkaren använder förkortningar konsekvent och undviker sådana som lätt kan förväxlas med andra. Ett klassiskt exempel är den engelska förkortningen "BP", som står för blood pressure (blodtryck) men som också kan tolkas som bipolar disorder (bipolär sjukdom). I svensk vård skrivs blodtryck därför normalt "BT" för att undvika missförstånd. Även WHO har pekat ut ett antal felbenägna förkortningar som bör undvikas i medicinsk dokumentation.
Dessutom är det bra om en förteckning över de förkortningar som används finns lättillgänglig, exempelvis i journalens inledning eller i vårdgivningens lokala riktlinjer. Det underlättar för annan vårdpersonal – som kollegor, sjuksköterskor och vikarierande läkare – att snabbt förstå dokumentationen och kunna ge en trygg och sammanhållen vård.
I Sverige regleras journalföringen av patientdatalagen samt Socialstyrelsens föreskrifter om dokumentation i patientjournalen. Journalen ska vara skriven så att den kan förstås av alla som har rätt att ta del av den, inklusive patienten själv. Otydliga eller ovanliga förkortningar kan därför ses som ett bristande journalföringsförfarande – när osäkerhet råder är det alltid bäst att skriva ut begreppet i sin helhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online