PPO, eller Preferred Provider Organization, är en typ av sjukvårdsförsäkring som delar flera egenskaper med HMO (Health Maintenance Organization). PPO-försäkringar är oftast dyrare, men erbjuder samtidigt betydligt större flexibilitet när det gäller val av vårdgivare och typ av vård.
Det föredragna vårdgivarnätverket är PPO-försäkringens mest definierande särdrag. Försäkringsbolaget förhandlar fram priser för olika tjänster med dessa vårdgivare för att hålla nere kostnaderna. Som motprestation får vårdgivarna patienter från PPO-nätverket – kunder som annars kunde ha gått till deras konkurrenter. Vård inom nätverket innebär ofta att en egenandel (co-pay) betalas direkt vid vårdtillfället. Vissa PPO-försäkringar täcker rutinbesök hos läkare, medan andra inte gör det.
HMO-försäkringar är i allmänhet billigare, men mindre flexibla än PPO-försäkringar. Med en HMO måste du välja – eller bli tilldelad – en primärvårdsläkare. Denna läkare är alltid den du först besöker, innan du eventuellt kan remitteras vidare till en specialist. Med en PPO kan du däremot fritt välja vilken läkare som helst inom nätverket, och du kan när som helst byta till en annan läkare inom samma nätverk.
En HMO kan godkänna specifika läkare för vård inom nätverket, men kan också välja att inte göra det. Vårdgivare som inte godkänts som nätverksanslutna täcks inte alls, och du blir själv ansvarig för samtliga kostnader vid sådana besök. Med en PPO betalar försäkringen dock fortfarande för vård utanför nätverket. Vård inom nätverket ersätts till en högre procentsats – 80 procent är vanligt – medan vård utanför nätverket ofta bara ersätts med 60 procent.
Medan HMO-försäkringar enbart kräver premier, inkluderar PPO-försäkringar även en självrisk (deductible). Du måste själv betala den fastställda självrisken i vårdkostnader innan försäkringen börjar ersätta din vård. PPO-premier är generellt högre, och när de är lägre beror det oftast på att självrisken satts till en relativt hög nivå. Av denna anledning blir PPO-försäkringen ofta den dyrare av de två planerna när sjukdomen väl slår till.
Vissa PPO-försäkringar – de som bygger på modellen med hög självrisk (high-deductible health plan) – tillåter användning av ett hälsosparande konto, ett så kallat Health Savings Account (HSA). Med ett HSA kan du spara pengar skattefritt för framtida medicinska utgifter, och när du tar ut pengarna för sådana ändamål behöver du inte betala skatt på dem heller. Behöver du aldrig pengarna kan de tas ut efter pensionsåldern (65 år). Medan pengarna finns på kontot kan de dessutom investeras och växa skattefritt. Observera dock att uttag efter pensionsåldern beskattas, samt att uttag före pensionen beläggs med både skatt och straffavgifter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online