Ett system med en enda betalare ("single payer") är en väg till allmän sjukvårdsstäckning där en enskild aktör – oftast staten – hanterar och betalar ersättningar för vårdförsäkring. De flesta länder i världen har denna typ av hälso- och sjukvårdssystem, och även den amerikanska sjukvården innehåller element av modellen.
I ett enkelsbetalarsystem samlas alla försäkringspremier i en gemensam fond, som sedan står för betalningen av samtliga ersättningar för vårdtjänster. Staten förvaltar systemet och finansierar det genom skatter. Detta gör det möjligt för alla medborgare att ha sjukförsäkring och få tillgång till vård.
Sjukvårdssystemen i Kanada och Australien är välkända exempel på universell sjukvård med en enda betalare. Även många europeiska länder, däribland Sverige, bygger sin sjukvård på skattefinansiering, även om den svenska modellen är decentraliserad och styrs regionvis.
Det amerikanska Medicare-systemet, som ger äldre personer sjukvårdsskydd, fungerar i praktiken som ett enkelsbetalarsystem. Äldre amerikaner tar emot vård från sjukhus och läkare, vilka i sin tur fakturerar Medicare för sina tjänster.
Motståndare till ett nationellt enkelsbetalarsystem beskriver det ofta felaktigt som socialiserad medicin. Under socialiserad medicin äger staten sjukhus och kliniker och anställer direkt läkare och annan vårdpersonal. Ett enkelsbetalarsystem är däremot endast en finansieringsmekanism. Läkarna i Kanada driver till exempel privata praktiker och fakturerar staten för de tjänster de utför.
Organisationen Physicians for a National Health Program, som förespråkar ett enkelsbetalarsystem i USA, hävdar att ett sådant system skulle ge alla amerikaner sjukvårdstäckning samtidigt som det sparar miljarder dollar i administrativa kostnader. Idag uppstår omfattande pappersarbete eftersom vården måste hantera ett stort antal olika försäkringsbolag med skilda regler och krav.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online