År 1905 introducerade Woodrow Wilson preceptormetoden som ett sätt att organisera regelbundna sessioner mellan en liten grupp studenter och en lärare vid universitetet. Det ursprungliga syftet var att förbättra lärandet genom löpande handledning, där små grupper av studenter samlades under ledning av en professor.
Sedan metodens tillkomst har stigande kostnader lett till större grupper, seminarier och specialiserad undervisning. Det underliggande målet – att bygga en starkare relation mellan lärare och studenter – har dock alltid varit i fokus.
American Heritage Dictionary definierar preceptorskap som en period av praktisk erfarenhet och utbildning för en student, särskilt inom medicin eller omvårdnad, som leds av en expert eller specialist inom ett visst område. Inom hälso- och sjukvården kan den preceptoriella inlärningsverksamheten delas in i tre huvudområden: introduktion, undervisning samt återkoppling.
Introduktionen är ett mycket viktigt steg i preceptorskapet. Under denna fas identifieras programmets ramar och handledarna får lära känna sina adepter. Skicka gärna ut välkomstpaket i förväg med introduktionsschema, information om organisationen och nödvändiga formulär. Under det inledande samtalet informeras deltagarna om verksamheten och organisationen. Planera in en lunchpaus samt stationer med teman som riskhantering, patientsäkerhet och infektionsprevention. Ordna även platser för utlämning av ID-kort, parkeringstillstånd och annat startmaterial.
Innan de preceptoriella aktiviteterna påbörjas bör handledaren träffa adepterna för att klargöra roller, utbildningsmål, bedömningar och mötesschema. Använd aktivt lärande genom fallstudier, mindre arbetsgrupper och multimediapresentationer. Använd video för utvalda sessioner och introducera adepterna till telemedicin och sjukhusets hälsodatasytem (HIT). Presentera tydliga sessionsmål, diskutera innehållet, övervaka prestationer och ge läkare under utbildning samt stipendiater löpande återkoppling. Informera också om möjligheter som medlemskap i medicinska föreningar – detta är särskilt värdefullt för utländska läkare som ska integreras i ett nytt medicinskt system. Håll dessutom korta minikonferenser efter ronderna för att diskutera patienters tillstånd, prestationer och genomförda procedurer.
Ge regelbunden återkoppling om prestationer, färdigheter i patientmöten, kunskapsutveckling, tillämpning av medicinsk kunskap och arbetssätt. Om en läkare under utbildning uppvisar brister i sitt arbete rekommenderas direkt kommunikation. Utbildningstiden kan vara stressig, därför kan regelbundna, informella och konfidentiella uppföljningssamtal hjälpa till att hålla stress- och psykosociala nivåer under kontroll. Genomför halvårsvisa prestationsgenomgångar där övergripande utmaningar och framsteg diskuteras. För längre preceptorprogram är pressmeddelanden dessutom ett effektivt sätt att lyfta fram och uppmärksamma adepternas insatser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online