Sjukhussängar är specialdesignade för att underlätta vardagen för både patienter och vårdgivare, men de kan också innebära potentiella risker för vissa grupper. Patienter som är mycket unga eller mycket gamla, sköra eller lider av förvirring är särskilt utsatta. Enligt den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA rapporterades 480 dödsfall och över 300 fall av skador eller nästan-skador i samband med sjukhussängar mellan åren 1985 och 2009. Genom att följa några enkla riktlinjer kan många säkerhetsincidenter förebyggas och undvikas.
En sjukhussäng består som minimum av en ram, en madrass och sängskydd. Eftersom varje säng är konstruerad för att fungera tillsammans med åtminstone dessa tre komponenter bör du se till att de alla kommer från samma tillverkare, eller att de är kompatibla med varandra. Madrassen ska varken vara större eller mindre än ramen, eftersom glipor kan utgöra en allvarlig fara för patienten.
Sängskydd som inte är korrekt monterade kan också vara farliga, eftersom patienten riskerar att fastna. Kontrollera området mellan skydden och madrassen samt mellan skydden och sängens gavel efter stora öppningar och glipor. Om sådana finns kan patientens huvud, hals och bröst fastna, vilket kan leda till skada. Patienten ska aldrig behöva klättra över eller runt sängskydden för att lämna eller gå till sängen.
Många sjukhussängar har elektriska anordningar för att höja och sänka madrassen. En sådan säng kan utgöra en brandfara om sladdarna är slitna eller blir överhettade. Kontrollera regelbundet sladdar och motor för att säkerställa att de inte överhettas eller är spruckna. Anslut alltid sladden direkt till ett vägguttag – aldrig till en förlängningssladd eller grenkontakt. Håll dessutom området runt sängen fritt från damm så att motorn inte påverkas, och se till att lakan, filtar och kuddar inte kommer i kontakt med strömkällor.
Patienter som är desorienterade eller inte kan kontrollera sina rörelser kan tillfälligt behöva fixering. Det finns bröstselar samt selar för ben eller armar, som används samtidigt eller oberoende av varandra beroende på patientens behov och tillstånd. Patienter som behöver denna typ av fixering bör övervakas noga för att undvika kvävning eller att de oavsiktligt hänger upp sig i sängskydden. Risken att fastna mellan sängskydd och madrass är dessutom större när fixering används. Vårdgivare och anhöriga bör därför noggrant bedöma alla risker innan dessa hjälpmedel tas i bruk.
Alla tidigare nämnda delar av sjukhussängen bör kontrolleras regelbundet, eftersom slitage naturligt uppstår över tid. Om en patient har fastnat – oavsett om det gäller madrassen eller sängskydden – bör åtgärder vidtas omedelbart för att undvika att det händer igen. Sängen bör höjas eller sänkas till den nivå som är mest bekväm och trygg för patienten. Kom ihåg att även förändringar i patientens medicinering eller hälsotillstånd kan göra det nödvändigt att anpassa sjukhussängen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online