Det viktigaste målet vid behandling av alla typer av sår – oavsett om det rör sig om en olycka eller ett kirurgiskt ingrepp – är att stänga det så effektivt som möjligt. På så sätt kan kroppen påbörja läkningsprocessen och risken för infektion minimeras. De två vanligaste metoderna för sårstängning är suturer och kirurgiska häftklamrar.
Suturer, ofta kallade stygn, är den mest använda metoden för att stänga sår. Med hjälp av en nål och en specialutvecklad tråd syr läkaren ihop sårets kanter. Suturnålar kan vara raka eller böjda, och trådens livslängd varierar från några dagar upp till flera år beroende på vilken typ av tråd som används. Suturer kan användas för i princip alla typer av sår och är den enda metod som används för sår på händer, fötter, hals och ansikte.
Kirurgiska häftklamrar tillverkas av rostfritt stål och har två ben som förs in på vardera sidan om såret samt en tvärslå som ligger parallellt med huden. När häftklamrar ska användas hålls såret först slutet med hjälp av pincetter. Därefter används en häftpistol, som innehåller fem till 25 häftklamrar, för att fästa klamrarna och stänga såret. Häftklamrar används ofta för sår på armar, ben, buk, rygg och hårbotten.
Suturer finns i många olika varianter. Nålarna kan vara raka eller ha olika grader av böjning, vilket underlättar stygn på olika delar av kroppen. Trådarna finns dessutom i olika styrkor. Vissa suturer håller bara i en vecka och bryts sedan ner och absorberas naturligt av kroppen, medan andra inte absorberas utan måste tas bort av en läkare när läkningsprocessen är klar. Nackdelen är att suturer tar tid att lägga, vilket i vissa situationer kan vara problematiskt – särskilt vid stora sår eller snitt.
Den största fördelen med kirurgiska häftklamrar är hastigheten. När ett sår är redo att stängas kan häftklamrar appliceras betydligt snabbare än suturer. Metoden är dessutom enkel att utföra eftersom häftpistolen gör hela jobbet. Detta är särskilt värdefullt när personal med avancerad kunskap i sårsuturering saknas. En nackdel är dock att häftklamrarna måste tas bort, vilket kräver ett särskilt verktyg.
Den bästa strategin för en vårdinrättning är att ha både suturer och häftklamrar tillgängliga. Vilken metod som är lämpligast avgörs av sårets typ och karaktär samt patientens allmänna hälsotillstånd. Sammantaget gäller att ju fler alternativ som står till buds, desto bättre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online