American Academy of Pediatrics (AAP) definierar olika nivåer av neonatal omvårdnad baserat på en vårdavdelnings funktionella kapacitet. Nivåerna inom neonatal omvårdnad speglar dessa AAP-definitioner och avgör vilken typ av vård som kan erbjudas nyfödda barn.
Avdelningar som vårdar nyfödda på amerikanska sjukhus klassificeras som nivå I, nivå II och nivå III. Inom både nivå II och nivå III finns dessutom underavdelningar som ytterligare specificerar vårdens omfattning.
Sjuksköterskor på en nivå I-avdelning tar hand om friska nyfödda samt för tidigt födda barn som är stabila. Sjuksköterskor på nivå II vårdar för tidigt födda barn med viss grad av instabilitet, eller nyfödda som är måttligt sjuka. Nivå III-avdelningar kallas neonatala intensivvårdsavdelningar (NICU) och tillhandahåller vård åt kritiskt sjuka eller extremt högrisknyfödda barn.
Sjuksköterskor på nivå I utför det mest grundläggande vårdarbetet, medan sjuksköterskor inom neonatal intensivvård hanterar de mest komplexa fallen. Ett tydligt exempel: barn på en nivå I-avdelning andas helt på egen hand, vissa barn på nivå II behöver stöd av mekaniska respiratorer, och sjuksköterskor inom neonatal intensivvård vårdar ofta nyfödda som är helt beroende av respiratorvård.
Många neonatalsjuksköterskor utvecklar sina färdigheter och erfarenheter inom nivå I- eller nivå II-miljöer innan de söker tjänster inom neonatal intensivvård. Detta ger dem en gedigen grund innan de möter de mest krävande patientfallen.
Erfarna neonatalsjuksköterskor kan välja att läsa vidare till en masterexamen i omvårdnad (MSN) för att ta sig an avancerade roller inom neonatal vård, exempelvis som neonatal specialistsjuksköterska eller klinisk specialistsjuksköterska. Dessa roller innebär större ansvar, högre kompetenskrav och möjlighet att påverka vården av nyfödda barn på en djupare nivå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online