Under andra världskriget varierade klädseln för sjuksköterskor och läkare kraftigt beroende på vilken roll de hade, deras grad samt var de tjänstgjorde. Militär personal inom sjukvården bar strikt reglerade uniformer som skilde sig åt mellan armén, marinen och flygvapnet, medan civil vårdpersonal oftast följde sina respektive sjukhusens riktlinjer.
Armésjuksköterskor bar en grå ullkjol, en vit bomullsblus och en krage prydd med det amerikanska armésjukvårdskårens (US Army Medical Corps) emblem. På huvudet bar de en vit mössa med den röda korssymbolen – ett skyddsmärke enligt Genevekonventionerna.
Marinsjuksköterskor bar en vit uniform med blå krage och manschetter, komplett med en vit hatt som bar marinsjukvårdskårens emblem.
Flygvapnets sjuksköterskor var klädda i en blågrå ulluniform tillsammans med en vit blus och en krage med flygvapnets sjukvårdstjänsts insignia. Även de bar en vit mössa med motsvarande emblem.
Civila sjuksköterskor hade ingen enhetlig klädkod utan bar olika uniformer beroende på vilket sjukhus de arbetade vid. Vissa bar vita uniformer som liknade de militäras, medan andra bar färgade plagg.
Arméläkare bar en grå ulluniform med vit skjorta och slips, samt en mössa med armésjukvårdskårens emblem.
Marinläkare bar en vit uniform med blå krage och manschetter, tillsammans med en hatt som visade marinsjukvårdskårens insignia.
Flygvapenläkare var klädda i blågrå ulluniform med vit skjorta och slips, samt en mössa med flygvapnets sjukvårdsemblem.
Civila läkare klädde sig på olika sätt beroende på arbetsplats. Många bar vita rockar ovanpå sina vanliga kläder, medan andra nöjde sig med kostym eller annat formellt plagg.
Förutom uniformerna använde både sjuksköterskor och läkare flera viktiga tillbehör i sitt dagliga arbete, bland annat handskar, ansiktsmasker och stetoskop. Under krigets förhållanden blev dessa redskap avgörande för att kunna vårda sårade soldater under ofta svåra och primitiva omständigheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online