Sjuksköterskor är en grundpelare inom sjukvården och ansvarar för många av de dagliga uppgifter som rör patienterna. När det råder brist på sjuksköterskor, eller när sjukhus måste genomföra budgetnedskärningar som drabbar personalen, tvingas de ransonera den vård som sjuksköterskorna kan erbjuda. För att inte överbelasta personalen minskas deras arbetsuppgifter, vilket får betydande konsekvenser för den övergripande patientvården.
När vården ransoneras bland de tillgängliga sjuksköterskorna får patienterna mindre vård än om sjukhuset vore fullt bemannat. Om en patient behöver hjälp av en sjuksköterska måste hen ofta vänta tills någon blir ledig. Beroende på behovets akuthet prioriterar vissa sjukhus snabb hjälp till vissa patienter framför andra. I vissa situationer sker dock inte detta, och vissa patienter får gå utan det de behöver under längre tid än nödvändigt. I värsta fall kan denna väntan försämra patientens tillstånd.
I vissa former av vårdransonering prioriteras yngre och friskare patienter framför äldre eller svårt sjuka. Patienter med lägre prioritet drabbas oftare av infektioner och trycksår samt har högre dödlighet. Vissa sjuksköterskor anser att ransonering baserad på ålder bryter mot patientens rätt att själv bestämma om hen vill ta emot behandling. Sjuksköterskorna har dock ofta liten möjlighet att påverka sjukhusets policy utan att riskera sin anställning.
Eftersom patientens behov inte alltid tillgodoses i tid kan tillståndet förvärras. Även om det inte gör det kan återhämtningen ta längre tid, vilket i sin tur leder till högre vårdkostnader. En schweizisk studie om ransonering av omvårdnad visade att andelen negativa händelser ökade när ransonering förekom. Studien genomfördes under elva månader 2003–2004 och var ett samarbete mellan universitetet i Basel i Schweiz och University of Pennsylvania i USA. Ju mer ransoneringen begränsade sjuksköterskornas arbete, desto fler händelser inträffade. I studien uppstod exempelvis medicineringsfel minst en gång vid 85 procent av tillfällena, och fallolyckor drabbade cirka 89 procent av patienterna.
Sjuksköterskor som arbetar på sjukhus där vården ransoneras är ofta överarbetade. Eftersom ransoneringen bidrar till personalsbrist kräver ledningen ofta övertidsarbete, vilket ökar den redan höga stress som många upplever i yrket. De som har invändningar mot hur patienterna prioriteras kan uppleva att arbetet inte längre känns lika meningsfullt som förr. Dessutom kan personer som överväger att utbilda sig till sjuksköterskor välja en annan karriärväg, eftersom de inte vill hantera långa arbetsdagar och den extra stress som följer med.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online