Sjukhus, försäkringsbolag, myndigheter och patientföreningar försöker ständigt förstå vad som fungerar bra och mindre bra inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskebemanningen är avgörande för vårdkvaliteten och för att uppnå goda behandlingsresultat. Trots detta finns ingen enskild, universellt accepterad metod för att mäta bemanningen av sjuksköterskor. Verkligheten är att sjukhusledningar betraktar bemanningen genom flera olika linser. För att få en helhetsbild av din sjuksköterskebemanning behöver du därför kombinera flera olika tillvägagångssätt.
Börja med att räkna antalet patienter på en viss avdelning eller inom hela vårdinrättningen, och dividera sedan det talet med antalet sjuksköterskor i tjänst. De flesta vårdorganisationer betraktar en låg kvot som ett tecken på god vårdkvalitet – ju färre patienter en sjuksköterska ansvarar för, desto mer tid och uppmärksamhet kan hon ägna varje enskild patient.
Många vårdforskare menar dock att patientkvoten inte nödvändigtvis är det bästa måttet på bemanning. Patienter skrivs ofta ut och nyinskrivs under skiftets gång. En sjuksköterska som vid ett givet tillfälle bara har fem patienter kan därmed ha haft åtta eller tio patienter i sin vård under arbetsdagen.
Det finns ingen enhetlig formel för att mäta arbetsbelastning, men grundtanken är att beräkna hur stor del av en sjuksköterskas arbetstid som upptas av direkta vårduppgifter. Enligt en studie från 2004 av Canadian Health Services Research Foundation bör sjuksköterskor inte vara "utnyttjade" för direkt patientvård mer än 85 procent av arbetsdagen – annars riskerar vårdinrättningen både högre kostnader och sämre vårdresultat.
Gå igenom personalakterna för att ta reda på när respektive sjuksköterska började arbeta hos er. Medianantalet år i tjänst är det mest relevanta värdet för att förstå retentionen, även om vissa hellre använder genomsnittet. Sambandet är tydligt: ju bättre retention, desto stabilare är den övergripande bemanningssituationen. Lång erfarenhet bland medarbetarna bidrar dessutom ofta till högre kompetens och bättre kontinuitet i vården.
Tekniskt sett motsvarar en heltidstjänst (full time equivalent, FTE) 40 arbetstimmar per vecka. En sjuksköterska som arbetar 36 timmar i veckan utgör alltså en 0,9 FTE. Sjukhus brukar ha en idealbild av hur många sjuksköterskor de behöver, och genom att summera FTE-talen kan ledningen se hur väl verksamheten matchar målen. Eftersom schemaläggningen har förändrats – inte minst genom det allt vanligare 12-timmarspasset – har många vårdinrättningar valt att omdefiniera en FTE till 36 timmar per vecka, eftersom det är vad en sjuksköterska på heltid i praktiken arbetar. Det ger cheferna en tydligare bild när bemanningen ska utvärderas.
Räkna slutligen alla sjuksköterskor som finns anställda hos er. De flesta vårdinrättningar har betydligt fler legitimerade sjuksköterskor än antalet FTE, eftersom man kompletterar bemanningen med timanställda och deltidsanställda. Även om vissa sjuksköterskor bara arbetar sporadiskt ingår de i den totala personalstyrkan så länge de är aktiva på lönelistan. Den totala personalpoolen visar er förmåga att täcka upp vid sjukfrånvaro, semester och oväntade behov.
Ingen enskild siffra räcker för att beskriva sjuksköterskebemanningen. Genom att kombinera patientkvoter, arbetsbelastningsdata, retention, FTE-beräkningar och den totala personalstyrkan får ledningen en mer nyanserad och användbar bild av bemanningens styrkor och svagheter – vilket i slutänden gynnar både medarbetarna och patienterna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online