Att hantera svåra eller icke samarbetsvilliga patienter är en utmanande men oundviklig del av en medicinsk professionells vardag. Ändå är det en nyckelkompetens för att lyckas inom yrket. Empati är dock bara halva jobbet. När en patients känslomässiga reaktioner överstiger förmågan att hantera dem måste läkaren lära sig att förmedla besked och direktiv utan att uppfattas som alltför auktoritär. Att behärska denna balans utvecklar den professionalism som krävs för att hjälpa båda parter.
Att övervinna den naturliga benägenheten att ställa frågor är det första viktiga steget i bemötandet av svåra patienter. Många patienter är redan stressade på grund av flera samtidiga psykiska och fysiska problem, vilket kan komplicera en annars god vård. Att säga till en orolig patient "Du verkar väldigt upprörd över ditt tillstånd" – i stället för att fråga varför hen känner så – kan fördjupa relationen och bygga upp det förtroende som behövs för att ta reda på vad som egentligen är fel.
Att uttrycka empati genom enkla konstateranden i stället för frågor räcker dock inte. Läkaren måste bygga vidare på den kontakt som skapats genom att använda legitimerande yttranden, alltså formuleringar som visar att man förstår situationen ur patientens perspektiv. Uttalanden som "Jag skulle också bli upprörd i din situation" hjälper till att bryta ner patientens försvar och lägger grunden för råd som patienten annars kanske inte hade accepterat.
Att förstå psykologin bakom svåra patienters tankemönster är avgörande för att kunna bemöta deras beteende. Många svåra patienter har blivit manipulerade tidigt i livet, vilket gör att de misstänker att de alltid får sämsta delen av varje uppgörelse. I dessa situationer är det mest effektiva svaret att tydligt förklara vad som händer härnäst. I andra fall kan läkar- eller sjukhusfobi ligga bakom hos patienter som har upplevt svåra trauman. Att lugnande försäkra patienterna om att de inte kommer att tappa kontrollen, pengar eller tid lindrar deras rädslor.
Att bli arg på svåra patienter rekommenderas inte, eftersom det kan påverka en läkares omdöme. Det understryker Dr. Michael F. Lubin, författare till "De tio budorden för hantering av svåra patienter". Ansvarsfrågan är också central, eftersom läkare alltid riskerar att stämmas, oavsett om de agerat korrekt eller inte, betonar Lubin. Samtidigt bör läkare aldrig acceptera fula ord eller aggressivt beteende. Om problemen kvarstår kan läkaren be patienten att lämna mottagningen eller avstå från fortsatt behandling.
Att känna igen när patienter lider av psykisk ohälsa – allt från svår depression till psykos och schizofreni – har stor betydelse för läkar-patient-relationen. Läkaren behöver bedöma när patienter har kontakt med verkligheten och faktiskt kan ta sina mediciner, följa anvisningar eller genomföra behandlingar på egen hand. Att hålla fast vid tydliga beteendegränser är detsamma som att värna om kvaliteten i vården – inte att acceptera undermålig behandling eller låta patienter lämna mottagningen i ett olöst läge.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online