Hjärtats funktion är avgörande för patientens hälsa – om hjärtat inte pumpar ordentligt får kroppen inte tillräckligt med syre. Elektrokardiogrammet (EKG) är en icke-invasiv undersökning som via elektroder på huden registrerar hjärtats elektriska aktivitet och visar dess rytm och frekvens över tid. Varje liten ruta på EKG-pappret motsvarar 0,04 sekunder.
Det mänskliga hjärtat består av fyra huvuddelar: vänster och höger förmak i den övre delen samt vänster och höger kammare (ventriklar) i den nedre delen. Genom alla dessa delar strömmar elektriska impulser som styrs av hjärtats retledningssystem. När impulserna når hjärtat drar det ihop sig – cellerna polariseras, depolariseras och återhämtar sig därefter (repolariseras). Alla dessa faser avtecknas tydligt på EKG-kurvan.
Börja med att titta på den första delen av rytmavsnittet på EKG:t. Här syns en våg som oftast ser ut som en liten kulle, följt av ett kort uppehåll innan en spik. Denna våg kallas "P". (Vågorna på en EKG-monitor namnges bekvämt nog i alfabetisk ordning.) När retledningssystemet startar sin elektriska utlösning i höger förmaks övre del sprider sig impulsen genom förmaken och hålls kvar ett ögonblick innan den leds vidare till kamrarna, varefter hjärtkontraktionen sker. Den elektriska aktiveringen av förmaken skapar P-vågen. Observera att tiden från början av P-vågen till början av QRS-komplexet kallas "PR-intervallet". Ett normalt PR-intervall är 0,12–0,20 sekunder långt.
Titta sedan på nästa våg. "QRS" är den spikformiga, spetsiga delen på EKG:t som uppstår när elektriciteten passerar genom kamrarna (depolarisation). Den ska vara lika med eller kortare än 0,10 sekunder. Om spikarna på EKG:t ligger med jämnt mellanrum tyder det på en regelbunden kammarrytm.
Konstatera att direkt efter spiken finns en paus innan nästa kulle visas. Det är här pulsen uppstår. Den sista kullen i serien på EKG:t är "T-vågen". Den visar kamrarnas återhämtning genom repolarisation.
Räkna 30 mellanstora rutor (de som innehåller 25 små rutor) på EKG-pappret, med start från rutan efter en QRS-spik. Detta motsvarar 6 sekunder. Räkna antalet spikar inom dessa 30 rutor och multiplicera med 10 – då får du kammarfrekvensen, alltså hjärtfrekvensen. En normal hjärtfrekvens i vila ligger på 60–80 slag per minut. Räkna därefter antalet P-vågor på samma sätt för att få fram förmaksfrekvensen. Det ska finnas en P-våg för varje QRS-komplex.
Kom ihåg att avvikelser i rytm, intervall eller frekvens alltid bör bedömas av sjukvårdspersonal. EKG-tolkning kräver träning, men grunderna ovan ger en god förståelse för hur hjärtats elektriska aktivitet speglas i kurvan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online