Tandinstrument är tandläkarens viktigaste redskap i yrket. Det finns instrument för varje moment och ofta flera olika för samma procedur. Borren är oumbärlig, men det är inte borren som ger fyllningen dess fina finish. Det är handinstrumenten som får varje fyllning att se fantastisk ut och som ger patienterna tryggheten att le med självförtroende. Instrumenten är lika viktiga som tandläkaren själv – de arbetar nämligen som ett team.
Allt börjar med en noggrann undersökning. För att hitta något att restaurera måste tandläkaren först granska patientens tänder grundligt. Till detta används vanligtvis en munnspegel och ett dubbelsidigt instrument som kallas svinnsveps-sond (pigtail explorer). Spegeln används för att se områdena bakom tänderna och under tungan. Sonden hjälper till att diagnostisera karies eftersom den lilla vassa kanten fastnar i kariesskadade områden och blir svår att dra ut.
Vid en silverfyllning, så kallad amalgamfyllning, behövs först en spruta med bedövningsmedel. Munnspegel och sond finns med på varje brickuppsättning – de är standardutrustningen. En högvarvig borr öppnar vägen till kariesen, och en skelettspatel (spoon excavator) skedar ur den skadade vävnaden.
Ett Dycal-instrument applicerar Dycal, det vill säga kalciumhydroxid, vilket stimulerar bildningen av sekundär dentin. Med pincett och bomullspinne överförs Copalite, ett tätningsmedel för dentinkanaler, till fyllningspreparatet. Om kariesen sträcker sig mellan tänderna används en Tofflemire-hållare med matrisband.
En amalgammixer blandar amalgamet, och en amalgambärare transporterar materialet till tanden där pluggare komprimerar det ordentligt. Ett instrument som kallas diskoid-kleoid carvar fram anatomin i amalgamet. Avslutningsvis polerar en kulpolerare (ball burnisher) silverfyllningen till en fin glans.
Här börjar man på samma sätt: munnspegel, sond och en spruta med bedövning för patientens komfort. En högvarvig handstycke med diamantborrar preparerar fyllningen, medan skelettskedet avlägsnar kariesen. Vid djupa kaviteter skyddar Dycal-applicering med Dycal-instrument nerven.
Ett dappenglas med etsgel och en liten pensel etsar tanden för att förbereda den för bindning. I ett annat dappenglas förvaras bindemedlet som fäster kompositen mot tanden. Skulle fyllningen sträcka sig mellan tänderna förs ett cellulosaband in emellan dem. Banden är transparenta, vilket gör att UV-ljuset kan nå kompositen när den ska härdas.
En kompositpistol distribuerar materialet, och ett instrument med vinklad, platt kant – lite som en hockeyklubba – fördelar kompositen jämnt i kaviteten. Ett handhållet UV-ljus härdar sedan materialet, och diamantfinishborrar konturerar fyllningen och tar bort överskott.
Som alltid ingår munnspegel och sond, liksom en spruta med bedövning så att patienten slipper obehag. En högvarvig borr med diamantborrar i olika storlekar och kornstorlekar reducerar tanden så att den rymmer kronans tjocklek.
När prepareringen är klar klipps en bit retraktionsgänga med sax. Gängan, behandlad med adrenalin, drar temporärt tillbaka tandköttet från tanden. Den placeras under tandköttet med ett tunt, rundat instrument. Efter cirka fem minuter tas gängan bort, och avtryck tas med tandläkarens valda material – hydrokolloid eller polyvinylsiloxan.
En tillfällig krona skyddar tanden i väntan på den definitiva. En metallkrona formas med böjda saxar och bellkontureringstänger. Akryl ger extra styrka och en tät passform. Slutligen blandas temporärt cement med spatel, och den tillfälliga kronan cementeras fast på den preparerade tanden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online